Märkvärdighet.
Det finns massa saker som jag inte gör för jag tycker det är för stort.
För komplicerat.
Måla den gamla kökssoffan. Måla min cykel. Plugga. Lära mig ett yrke.
Måla soffan är ett as-stort projekt. Jag måste ju inhandla nya penslar. Eller ska jag kanske spraymåla den?
Vart ska jag göra det då? Kan jag ta ut den på bakgården? Får jag det? Vilken slags färg ska jag använda?
Vilken färg ska jag ha? Ska jag förbehandla soffan först?
Och så tänker jag om allt!! Ni kan ju gissa vad kontentan av det blir... precis. Ingenting blir gjort!
Men va sjutton Robine!! Det är la bara att ta ut soffjäveln och måla den lite på måfå!!
Mm, men jag gör det inte.
Lyssnade igår på radio, minns inte vad stationen heter men det är iallafall Daniel Breitholtz och Carina Berg som håller ett helgprogram. Igår pratade dom om det hus som Carina har köpt och nu håller på att smårenovera. Och här kom några ord som handlade just om det jag tänkt på så länge.
Allt är så märkvärdigt nuförtiden!
Hon berättar att en dörr i huset är skev och att hennes morfar då sagt att det bara är att ta ner dörren och hyvla till lite på underkanten. Carina säger att det är inga problem att få ner dörren, men sen då?
"Jag har inga bockar att ställa den på."
Precis så skulle nog jag också tänka och agera från men... ställ dörren på två välta stolar då?!
Varför komplicera ihop allt?
Varför måste jag ha nya penslar och speciell färg till min soffa.
Jag kan väl låna penslar av svärfar kanske?
Jag kan väl exprimentera lite med färg?
Varför kan inte jag lära mig tatueringsyrket?
Varför kan inte jag blir ingenjör?
Jag komplicerar till allt och gör det mycket mycket svårare än det är.
Det ska jag från och med nu försöka sluta med!
Bara göra.
Leva.
Våga!
Den där filmen "Yes Man" som jag såg häromveckan den vill jag verkligen att alla människor ska se.
Man blir SÅ inspirerad!!
Ja till livet!
Ja till att våga!
Igår när vi körde ut frånmammas grusplan nere i skåne så kände jag ett enormt sug efter att inte åka uppåt landet utan neråt.
"-Åh åh åh! Kan vi inte bara åka åt andra hållet Daniel. Ba åka!!"
Daniel tyckte inte att det var någon vidare bra idé.
"Mm, för det skulle dom uppskatta på mitt jobb! Jag skulle få sparken!"
"-Jaha? Och vad är det som är så farligt med det?"
Klart jag förstår det farliga i det. Speciellt nu då jobbsituationen i sverige är kass, men egentligen.. i det stora hela... Vad spelar det för roll?
Det handlar om det sätt du vill leva ditt liv. Ditt liv!
Vill du knega på ett jobb där du vantrivs bara för att ha pengar till att ta en veckas sammanhängande semester till sommaren, eller för att ha råd med platt-tv och andra saker.
Du byter ditt liv mot saker?
Ett liv på vägen i folkabuss med alla äventyr det bringar jämfört med ett fast kneg på dammig arbetsplats?
Då tar jag hippibussen vilken sekund som helst.
Det är vad jag vill tro iallafall!
Sen att jag inte skulle ha några pengar stundom, det är ju en del av äventyret.
Självklart skulle jag inte göra en sån här grej utan att ha en rejäl backup,
med tanke på Lo.
Åh vad jag vill ha den där folkabussen med madrass och kokplatta.
Åh vad jag vill lära mig ett "on the road"-yrke. Vad skulle det kunna vara?
Jag vill leva mitt liv! Till fullo!
Nu ska jag äta frukost. När Lo vaknar ska vi gå ner mot vattnet och sätta oss på en gräsmatta.
Inte någon euporaresa direkt, men varje dag med Lo är ett litet litet äventyr.
Och DET älskar jag!
