Kjolen.
Det är något jag undrar över och det handlar om min lilla dott och mina val av hennes outfits.
Ja, för änsålänge så är det ju jag och pappsen hennes som gör dom besluten.
Under graviditeten så var vi övertydliga med att folk inte fick ge oss rosa fluff-fluff och tyll-tyll (vi visste att hon var en tjej). Ne, vi ville inhandla dom rosa grejerna själva för att inte sen stå där mned en garderob med bara rosa prylar. Det var meningen att hon skulle ha alla olika färger, självklart rosa också! Detta resultrade i att släkt och vänner var något rädda för att köpa presenter till den nykläckta lilla flickan.
-"Ä-är den o-okej?", kunde present-personen fråga som rädd för sitt liv.
Det tyckte vi (läs jag och Daniel) var lustigt!
Vi har även fått nån liten klänning och några små kjolar och det är här min undran ligger... Varför tar det emot så att sätta på henne en kjol/klänning? Är det för att jag är för inne i mina anti-aktioner? Är det för att det känns väldigt otympligt at sätta på ett litet spädbarn en kjol/klänning som åker upp i armhålorna stup i kvarten? Eller kan det helt enkelt vara så att hon bara inte passar i det? Givetvis vill jag inte ta ifrån henne några plagg likväl som färger m-men.. det känns bara fel! Och rosa... det passar hon bara inte i. Det är inte inbillning. Det är fakta! Hon gör sig utmärkt i blått och grönt och mörkare färger. Jordnära färger. Härliga färger. Varför känner jag mig då ibland som en bov?
Igår var vi på vår första föräldragruppsträff uppe på öppna förskolan. Loppan hade jeans och blårandig body.
Fröken trodde hon var en pojke. Det tror alla hela tiden! För några veckor sedan köpte jag en kanonrosa mössa till Lo.
En sån där som går ner i nacken och halsen. Tänkte att det helt enkelt var dags för henne att göra sig bekant med den färgen. Hon brydde sig föga. Såklart! Däremot så visste nu hela stan att det var en liten tjej jag hade i vagnen. Det kändes olustigt! Bara för att hon hade rosa... Men jag är inte bättre själv. Jag har kallat henne "grabben" och "killen" flera gånger. Vi är så inlärda i att mörka dulla färger är för grabbsen och dom färgglada, mjuka färgerna är för tjejorna. Läbbigt!
Häromdan frågade en vän om Lo ville ärva hennes sons urvuxna kläder OM jag var okej med att dom var blåa!!
Att jag inte lärt mig ännu, men jag blir lika chockad varje gång.
Jag går liksom omkring i tron om att alla nu i vårat 2000-tal ska tänka mer banbrytande men icke...
Nu ligger Lo på min vänstra arm och sover.
Hon är underbar.
Härlig.
Hennes kjol har korvat sig och åkt upp i armhålorna för fyrtiofjärde gången idag.
När hon vaknar åker kjolen av. Otymplig och jävlig!
Vill hon ha kjol när hon blir större,så får hon bestämma det själv.
Framtillsdess blir det bodysuits och andra tympliga spädbarnsvänliga plagg.
SV: Thanx :D kul att du gillar den, vad glad jag blir :) same same to 2 keep it up :) take care!
jag gillar att du och lo är tillbaka!
med eller utan klänning.
mera sånt! mera du!
puss från din katt. <3
Alla tror att min son är en tjej för att jag klär honom i vitt (!!) och rosa ibland. Hel knasigt..
Små barn ser ju likadana ut varesig de är tjejer eller killar, så jag tycker inte att det finns någon anledning att klä dem i olika färger. Tycker man att barnet passar i rosa så ska man klä det i rosa, passar det i grönt så klär man det i grönt. Och när det gäller klänning och kjol på småflickor tycker jag att det åtminstone kan vänta tills de kan gå och har slutat med blöja =) Men det gör man ju som man vill med! Fin blogg, kul att läsa! /syssling Malin
WORD! När jag var med kidsen och skulle köpa kalsonger till mig själv tog Max fram ett par rosa spetstroser till mig och sa -Pappa, dom e jättefiiina! Jag bara skratta, haha, sen förklarade jag att jag inte ville ha spets på. Alla som hörde diskussionen kollade mycket konstigt på mig.
