Romanen om...

Att jobba trehundratrettio dagar minus helger bara för att få vara ledig och levande, vilande(?) i trettio.
Hjääälp!!
Jag vill inte leva så.
Viga mitt liv åt en arbetsplats.
Ett ställe man oftast inte trivs på.
En ställe man tillslut glömer bort att man avskyr.
Lobotomi.
Tomgång.
Tomgång.
Nejnejnej.
Vill inte!
Älskar man sitt arbete behöver man inte jobba en dag till i livet.
Det stämmer, men hur många av oss människor är det som verkligen älskar sitt jobb?
Älskar du ditt jobb?
Jag vill älska mitt jobb.
Jag vill längta till min arbetsplats.
Men hur skulle den arbetsplatsen se ut?

Min butik?
Min butik.
En liten butik i avskalad design.
Hyllor med plagg.
Hängmojänger med clothes.
Fint inrett.
Härlig musik.
Ett kassabord av massivt träslag och glas och på den en gammeldags kassaapparat.
Min butik, två.
Lummig, mörk, mysig, varm.
Kläder som luktar rökelse.
Prylar av utomlandisk karaktär.
Vackra lampor.
Härlig musik.
Ett kassabord av massivt träslag och glas och på den en gammeldags kassaapparat.
I butik nummer två arbetar jag åtta månader om året. Resterande fyra månader bor jag med min familj i thailand, indien, kambojda. Därifrån tar jag med mig saker som jag sedan säljer i min fina lilla butik.

Oavsett om jag lever med min butik eller min butik två så är det en plats jag älskar.
Mina vänner får hänga där så ofta dom vill.
Man får äta glass där och ha hund med sig in.
Kanske finns en liten fikahörna?
Det ska alltid finnas vatten eller saft för den törstiga.
Och det ska kosta gratis!
Och alla får definitivt ALLTID låna toaletten.
Avskyr ställen där man inte får låna toalett. Så snålt.
Jag vill att Lo ska älska att komma förbi till butiken efter skolan.
Kanske tar hon med en kompis.
Antagligen tycker Los kompis att Los mamma är lite konstig. Men bra konstig.
Sen äter som varsinn kaka och går igen.

Där vill jag jobba!
I min butik.
I min butik två.

Om bara några månader börjar jag plugga.
Jag ska gå en butik & handel utbildning på komvux här i strängnäs.
Känns lite läbbit.
Jag har aldrig pluggat sånt här förut.
Sånt här... plugg-plugg.
Tidigare har jag bara hållt mig till estetiska plan.
Teater, sång och musik utbildningar.
Inte ekonomi, administration och fakta fakta fakta.
Är absolut rädd för att misslyckas.
Är absolut peppad.
Är absolut rädd för att misslyckas.
Lägga av.
Ge upp.
Jag har en lång historia av lägga avanden bakom mig.
Det är ju så lätt.
Tråk.Asch.Bläh.Poff.SLUT.
Den här gången ska jag ta me sjutton inte ge upp. Även om det kommer suga livet ur mig stundom.

Min skräck är att jobba trehundratrettio dagar om året minus helger för att sen få vara ledig i trettio.
På ett ställe där jag inte trivs.
Med människor jag inte förstår mig på.
Jag ryser av tanken. Brrr...
I höst jag jag plugga...
Det ska jag banne mig...