Michael Jackson - Legenden, Kungen, Människan.
Den tjugofemte juni tvåtusennio dog en av genom tidernas störste artist.
Han som kom att kallas The king of pop.
Han med handsken.
Han med hatten.
Smooth Criminal.
Dirty Diana.
Black or White.
Thriller.
Bad.
Man in the mirror.
Human nature.
Beat it.
Listan är oändlig.
För mig var han den störste. Utan tvekan. Och jag sörjer hans bortgång något enormt.
Michael Jackson är min glada barndom.
Jag, Daniella och Jonah brukade klä oss i våra föräldrars skinnjackor, dra på Jam på högsta volym och korriografera danser.
Han är min kärlekskranaka tonårsperiod.
I just can´t stop loving you. You are not alone. They way you make me feel.
Jag kunde sitta i timmar varje dag framför nån inspelad musikvideo eller koncert. Playa. Pausa. Spola. Spela.
Allt för att lära mig dansen till hans låtar.
Han var min drömperson.
Min "Om-du-fick-träffa-vem-som-helst-vem-skulle-det-vara-då"-person.
De senaste två dagarna har kännts konstiga.
Blev lite överumplad över hur mycket hans död faktiskt påverkat mig.
Jag har gråtit. Massor. Länge.
Ibland får jag för mig att han inte alls är död. Utan bara borta. En liten stund.
Det är förvirrande med döden.
Men någonstans i den här rivande sorgen då känner jag en lättnad.
Det kan inte ha varit lätt att vara Michael Jackson, tänker jag.
Tänk dig, att aldrig ha fått vara bara människa.
Alltid varit i scenljuset.
Aldrig kunnat handla ute i vanliga affärer.
Alltid blivit hatad.
Alltid blivit älskad.
Riven.
Sönderhackad.
Hyllad.
Det finns många fina videor ute på youtube.com. Tre av dom hittar ni i min förra post.
Tre videor där han är levande.
Skrattar.
Leker.
Vattenkrig.
Det är ledsamt vilket tragiskt liv han levde.
Och att han inte fick sin revansch.
Min kärlek går ut till hans barn, familj och vänner.
Föralltid ska jag älska.
Föralltid ska jag sörja.
Föralltid ska jag lyssna.
Föralltid ska jag dansa.
Kungen.
Men framförallt
Människan - Michael Jackson.
Älskade ledsna lilla älsklingen min.
Nu har du sorg.
Om jag blundar och tänker mig bakåt kan jag höra musiken. Hur den väller ut ur ditt tonårsrum.
De tidiga morgnarna innan skolan då du bara måste spela någon av plattorna... Bad, HISTory, Dangerous, Blood on the dancefloor...
Jag minns hur ni dansade i vardagsrummet på Hägernäs och hur fina ni var.
Jag minns hur mycket du älskade mannen/pojken med det magiska utspelet.
Jag förstår att din sorg är stor.
Din text är djupt gripande.
Jag älskar dig.
Mamma.
Bine!
Vi delar samma djupa sorg och saknad för denna magnifika person som jag högaktar!!! Var på väg till London... jäkla skit, jag är övertygad om att det hade blivit THE SHOW!!!! Äntligen skulla han få bli den stjärna i allas ögon igen, som han ÄR.Sitter framför datorn timmar i sträck och ser om och om igen repetitionsbilderna dom sista,48 tim innan han dog, från hans kommande show, så bra!!Knappast att en nerdrogad person skulle dansa och sjunga så bra i 50årsåldern!!! Fasen att han inte fick ge det som han så gärna ville. Jag är övertygad om att han absolut inte ville dö. Belackare finns det gott om. Han var en levnadssjäl, trots hans helvetiska uppväxt. Jag är som du 100% övertygad om hans oskuld i fråga om pedofilhärvan!!! Han skulle aldrig göra en fluga förnär.Rekommenderar dig att gå in på youtube och titta på dokumentären Living with Michael Jackson, en journalist som under 8 månader 2003 följer MJ i fotspåren.Nio delar och varje del är ca 10 min. Men du behöver inte titta på Living with MC take two.Räcker med take one.Där förstår man det mesta. Och sen kan alla som vill trigga på honom som ett cirkusdjur med pedofiltendenser gå och lägga sig i ett hörn någonstans och krympa.Jag tänker på honom jämnt,det är sååå jäkla onödigt att han dog så tidigt,det grämer mig så in i norden. Tack Bine för ditt fina inlägg och för din tro på THE KING OF POP.
Kramar Lotta
