-"Mamma, bara en till?"
Jag kommer precis ut från vårat sovrum.
Kvar där inne ligger Lo.
Hon sover inte.
Hon bökar runt i madrassen.
Vad som ägt rum här hemma ikväll är historiskt, stort och för mig alldeles magiskt.
Det hela är för andra inte mer otroligt än att jag läst en bok.
Men inte vilken bok som helst och inte för vem som helst.
Ikväll läste jag "Vad månen såg."
Minns du den mamma?
En av de miljoner böcker jag hade när jag var liten. Samma bok tilloch med.
Jag och dotten bänkade oss i indien, ja indien är namnet på ett av våra rum, hon med nappflaska och jag med bok.
Hon låg i mina armar och sög med lugna djupa drag i sig sin godnattvällning.
Stunden var ljuvlig och jag började läsa...
-Jag har egentligen aldrig sett jorden där nere.
-Men det har jag, sa solen, och jag ska gärna visa dig vad jag har sett.
Jag läste och Lo var med mig.
Tittade på bilderna.
Tittade upp på mig.
Tittade på bilderna.
På mig.
På bilderna.
Hon såg hela tiden lite frågande ut som, hur hänger det här ihop egentligen?
Efter att månen fått berättat för sig hur hela jorden ser ut med lejon, hus, tvättbjörnar och allt vad det var så slog jag ihop boken precis som pappa gjorde med böckerna efter att han läst för mig när jag var liten.
Magiskt.
Och precis som mamma brukade göra så fortsatte kvällen med sång.
Sov lilla Totte, Blinka lilla stjärna, Lilla nallen min, Det luktar litet barn här osv...
Sånger jag själv fått sjugna för mig.
Boken jag själv fått läst för mig.
Av mamma.
Mamma.
Nu är jag mamma till mitt eget barn.
Jag kunde inte hejda mig, då och då sköts små skratt ut ur min mun.
Det är så stort!
Nu kan man ju tycka att jag borde ha tagit in min verklighet och mitt mammaskap efter snart sju månader med Lo men nej. Det är inte så lätt.
Det här med att bli mamma och föra vidare mitt egna barndomsarv, det är en otrolig känsla, en otrolig verklighet.
Det kommer ta år innan jag helt och hållet har förstått.
Minst.
Nu sover Lo.
Bökandet och grymtandet har tystnat och nu hörs bara ljudet av små försiktiga andetag.
Det här är första kvällen Loppan har somnat själv i sängen.
Annars har hon alltid fått somna i mina eller Daniels armar, men inte ikväll.
Ikväll fick hon kvällsbok för första gången.
Kanske kommer hon drömma om bilderna?
Ikväll fick hon sånger sjungna för sig när hon låg till sängs.
Kanske kommer hon drömma om mjölkbud? Sådana som blev bitna där bak på skämt.
Kanske drömmer hon inte alls.
Kanske drömmer vi tillsammans...
Godnatt min skatt.
Dröm de vackraste av drömmar...
åh. fina fina bine och fina fina lo!
jag vill också ha en såndär liten grej och läsa sagor och sjunga visor för.. var kan man köpa en sån.. :P PUSS din katt <3
När du är liten och bara jag är din mamma.
Då finns inte Lo.
Då finns du och jag.
Bara du och jag hör ihop.
Varför du är en bajskorv...
Visst är det besynnerligt.
Nu är du också mamma.
Snart ska Loppan välja böcker varje kväll.
"Bara tre pixi eller en stor bok
och högst fem sånger..."
Så säger du till mig när du står bredvid sängen och väljer böcker på kvällen. Eller om du sitter med den lilla rosafärgade plastväskan fullproppad med pixi. Jag är hemskt trött på en del av dina pixi-böcker men jag slänger inte bort dem för det.
Så gör man inte när man är mamma.
Men jag tänker på det ibland...att jag ska slarva bort dem...speciellt Rasmus Nalle är getvakt och Kapten Katt...eller "Assar bakar en kaka" - den är väldigt bra, man kan göra roliga röster i den, men vi har läst den sjutusenfemhundrafemtiofyra gånger minst. Nu längtar jag tillbaka till när du är liten och bara jag är din mamma så att jag får läsa Assar bakar en kaka igen. För sjutusenfemhundrafemtifemte gången.
Sen ska vi läsa "Mammaboken", "Sagan om Karlknut", "Nussekudden", "Sagan om den stora, hungriga björnen och den saftiga goda jordgubben", "Krakel Spektakel-boken"...
Hoppsan det blev visst alldeles för många böcker. Nu är du nog jättetrött?
Nänä....
Vissa kvällar läser vi jättemånga böcker och sjunger alla sånger vi kan.
Jag har all tid i världen.
och nu är den tiden borta.
Hockus pockus, häck väck, snipp snapp snut,
Fast snart kan jag läsa alla böckerna igen för Lo.
Snart kan jag sjunga "Herr gurka" och dansa "Herr gurka-dansen" för Lo innan hon ska somna.
Jag undrar om hon kommer gilla det?
Gick tillbaka och läste din text igen.
Den är magisk.
Du är magisk.
Naturligtvis minns jag "Vad månen såg".
En favoritbok.
JAg minns alla våra böcker.
En del kan jag fortfarande utantill.
I alla fall de som var rimmade.
"-Frisk luft har aldrig skadat nån unge,
sa pappa och körde en sväng runt en dunge".
pusssssss mamma mamma mamma
Åh mamma!
"Assar bakar en kaka".
Den där alla vänner går förbi fönstret i vilket Assar bakar och lägger i en varin ingrediens i hemlighet? Den som slutar med att ingen kan äta...förutom geten?
Den minns jag.
RasmusNalle minns jag. Bland annat åkta han på skepp.
Jag minns Pixin med haan som hade dammtussar som husdjur också, och så minns jag den där två syskon var rädda för en häxa som dom trodde mördade grejer inne i sitt kök, men när silhuetten ljusnade visade det sig att hon bara bakade. Jag minns. Klart och klart!
Mammaboken. Genial!!
Sagan om KarlKnut. Den borde alla barn få ta del av.
Bröderna Grim - Tre fjädrar, sidan etthundraelva.
Åh, åh.. åh så den där boiken som jag inte minns vad den heter men den handlade om en pojke som för varje sida fick en, två, tre, fyra (osv) saker. Och så var det massa roliga detaljer på alla bilder. Samma snubbe som ritat Pettsonböckerna.
Vad hette den?
Den gillade jag mycket!
Nu sover Loppis igen.
Daniel har slutat kräkas men mår fortfarande lite vajsing.
Klockan är snart halvtio och jag ska väl sova inom en snar framtid.
Godnatt mamma!
Godnatt!
Godmorgon min älskling!
Godmorgon!
Ja. Boken med pojken som hade bomullstussar i skorna som han lekte med hette "Fabians duttar".
Den var urbra. Kanske min favoritpixi. Och "En räddare köper tidningen" och så gillade jag mycket den där med Apan och Elefanten som hittar en valunge som de har i badkaret..vad nu den hette...det minns jag inte.
Fast mest gillade jag ju Assar.
Barnen som blev bjudna på paj av damen som de trodde var en häxa...den boken hette...kanske... Häxan i skogsbrynet...eller Häxan i skogshuset... eller nåt´sånt.
Pojken i "Minus och stora världen" gav sig ut på en härlig sifferresa. Möter Enok, Den gamla förvirrade tanten med två av allting... En fyrbäbbla som pladdrar något alldeles otroligt... och allt va det nu var han mötte, Flicken med sju blommorna...och sen kom han hem igen.
Ljuvliga bilder. Sven Nordqvist.
Har du tänkt på en sak...
Alla huvudkaraktärerna i de här böckerna som vi pratar om är pojkar.
Pojkar är roliga. Pojkar är modiga. Pojkar ger sig ut på fantastiska äventyr, utmanar vuxenvärlden och bryter normer. Pojkar har humor. Pojkar är helt enkelt bäst.
Kom å tänka påt....är det faktiskt mestadels pojkar som har huvudrollen i nästan alla mina favoritbarnböcker.
Loranga, Mazarin och Dartanjang, Lilla spöket Laban, Karlsson på taket, Elvis Karlsson...
(alla böckerna med Elvis av Maria Gripe är helt fantastiska. De läste jag för Hamle när han var liten. Har de hemma. Du får låna!!! Men där finns förstås nästan bara pojkar...förutom en kompis till Elvis som är tjej är det bara pojkar så långt bokögat når...)
Det här är indoktrinering.
Könsstereotypiskt indoktrinering.
Små flickor är snälla och förståndiga och tar hand om busiga små pojkar. Också i barnprogrammen. Som i Simpsons.
Men det finns urbra böcker med tjejer också...eller hur...som Pippi och Ronja och Madicken och...Maria Gripe har skrivit en hel hög men det är för större barn...och...
Men du... visst finns det väl idag andra barnböcker som vi kan köpa till Loppan där tjejer är roliga, modiga, revolutionära? Ett blogguppslag kanske?
Solen skiner i Skåne och det blir säkert ytterligare en dag med riktig bekinivärme, ja, alltså om man sitter stilla mot en husvägg. Då är det så varmt så svetten rinner. Det ska jag göra idag. Och läsa ut Blåbärsmaskinen av Nils Claesson.
Om en pappa-son relation...
