Det goda i livet.
Där låg du i min famn och jag smekte din varma panna med mina läppar.
Tysta pussar för att du inte ska vakna.
Du är det vackraste jag sett med din röda putmun och din härliga kalufs.
Jag ser på dig och fantiserar om vår framtid.
Tänker på allt jag vill ge dig.
Jag tänker ge dig en barndom full utav kärlek.
Full utav gemenskap.
Vänner.
Spela spel?
Jag tänker visa dig fjärilshuset i Hagaparken.
Jag tänker sätta dig på pakethållaren bakpå min cykel, sen cyklar vi till djurgården och äter körsbär i gräset.
Jag tänker läsa för dig varje kväll. Göra olika röster till alla karaktärer.
Jag tänker fixa roliga kalas. Alla vuxna leker.
Jag tänker ge dig målarmojänger. Du ritar hus med armar och ben?
Jag tänker visa dig världen. Japan?
Allt detta kan jag ge dig.
Allt detta och oändligt mycket mer.
Jag och din pappa.
Han kan lära dig att poia.
Jag lär dig spela gitarr.
Han visar dig häftiga konster med eld.
Jag lär dig att sjunga i stämmor.
Han lär dig att åka skateboard.
Jag tänker ge dig ett liv fullt av musik.
Ett liv fullt av kramar.
Fullt av blommor. Plocka maskrosor och fjonga iväg blomman från sin stjälk.
Fullt av skansen. Apor.
Fullt av spännande möten med människor. Apor?
Fullt av pussar. Du skrattar så du kiknar.
Fullt av mamma.
Fullt av pappa.
Pappa?
Jag visar dig hur man gör näsor av lönnfrön.
Jag visar hur man ritar filliduttfigurer.
Med fnitter och olidlig nyfikenhet ser blickar jag mot vår framtid.
Tillsammans i båt med kärlek i seglen.
Ensam trillar du i vattnet och får en kallsup.
Vi fångar upp dig snabbt och du hostar en stund.
Va duktig du var som trillade i vattnet.
Älkade älskade lilla dott.
Jag ska visa dig allt det goda.
Det kan jag!
Solen skiner idag med.
Det har slagit ut en maskros i min trädgård.
Bara en enda. Ser fint ut.
Annars är det gott om små blå blommor, som scilla Överallt i gräsmattan, i rabatterna, under träden.
Jag har flera träd.
Tvättlinan går mellan en tjock- hassel kanske… mellan ett tjockt träd och stupröret på knuten.
Jag satt en stund i solen efter att ha varit länge i skogen med hundarna. Somnade nästan.
Tänkte om livet. Om den värld man skapat åt oss, den värld vi ska leva i.
Den omänskliga. Som tar livet av revolutionärerna och sparar idioter.
Vad gör jag av min tid?
Tiden som jag inte hinner leva.
Inte lever medvetet?
Jag bidrar mycket litet till förändring.
Jag tar inte på mig uppgifter.
Jag skakar inte om de omänskliggjorda, de som helt obekymrat fortsätter medskapa världen ond och girig och våldsam.
Som bäst kan man säga att jag åtminstone inte gör någon skada. Jag lever som en mjölbaggehona.
Jag älskar min barn.
Jag har också en gång burit en överkörd groda i en ficka på min klänning.
Av en slump kom människorna in i världen och förökade sig som en farsot.
Allt vill leva till varje pris.
Hitta en plats där man inte utplånas av annat som också har programmerats med denna livsvilja.
Det är livets mening att obekymrat massproducera alla arter och sedan får arterna lösa det bäst de kan.
Livet ger blanka fan i att skapa en fredlig samlevnad för denna drift.
Livet är som ett barn med downs symdrom.
Jag menar inte att livet är ett kodord för gud.
JAg menar inte att livet är en tanke inuti ett barn med downs syndrom.
Livet är bara livet - helt utan baktankar och mening. Som ett barn med downs syndrom.
Jag tycker om att leva. Jag är bra på att leva. Även om jag mest bara dräller omkring.
Det ska bli skönt att få komma till fullständig ro.
Jag fanns en stund och sedan fanns jag inte mer.
Tänk att ha fått känna gräs mellan tårna och solen på huden och havet och smekningarna och doften av ett litet barn.
Att ha känt djup smärta och sorg och sedan som ett mirakel lycka och glädje i nästa ögonblick.
Att ha haft ett medvetande om allt detta, om existensen, och därför också kunnat känna tacksamhet.
Tänk att ha fått känna kärlek.
Och sorg.
Således.
Livet är gott.
Gott. Gott. Gott.
Det är min övertygelse.
