Romanen om...

Det är alldeles tyst här hemma.
Nej förresten. Inte alldeles.
Diskmaskinen är på.
"Wroom-wromwrom-zschi...wroom-wromwrom..."
Men förutom den... alldeles tyst.
Det är Lo som sover och Daniel som är på jobbet.
Det är därför det är tyst.
Ganska så skönt faktiskt...

Jag har fått nya höjdpunkter i livet.
Vardagliga sådana som jag fullkomligt överöses med.
Det braiga är att den första inträffar redan när jag vaknar vilket har förvandlat alla dagar till underbara dagar.
Den första höjdpunkten är det morgonmys som jag och Loppan har instiftat.
Morgonmyset innebär först amning som pågår olika lång tid beroende på när hon åt sist.
Under denna tid låter jag mig själv vakna upp.
Sakta, sakta.
Glippar med ögonlocken för att vänja mig vid ljuset.
När hon är färdigäten sätter jag henne mot mina uppdragna knän och så börjar det verkliga myset där vi båda är klarvakna...
Vi kluckar.
Jag sjunger om dansande gurkor och borttappade pappa-burkar.
Vi ler.
Vi pussas... korrektion... JAG pussas.
Hon skriker litegrann men det går snabbt över.
Hon vill bara kolla så att jag är med henne och det är jag.
Hon tycker mycket om när jag gör plopp-och-kluck-ljud med tunga och mun.
Då tittar hon intresserat.
Höjer ögonbrynen. Spääärrar upp ögonen och -"Pzprrtt-pzprrtt!", så har hon gjort små salivbubblor som bubblar sig ut ur hennes vackra lilla mun.
Jag inbillar mig att hon egentligen vill göra plopp-och-kluck-ljud.
Ja, så är det nog.
Faktum är att hon denna morgon gjorde inte mindre än TVÅ ploppisar.
Hejja!
Hursomhelst...
Morgonmyset fortsätts i form av nakenfisighet.
Det är mycket uppskattat!
Hon ÄLSKAR nakenfisigheten!
Medans hon är klädd i födelsedagsdressen så passar jag på att tvätta skrymslen och vrår.
Får inte glömma vecken bakom öronen. Dom glömmer jag för ofta.
Tvätt, tvätt.
"Pzprrtt-pzprrtt!"
Fina dreggelbubblor.
Vid det här laget har det gått ca två timmar sen vi vaknade och då vill hon sova.
Trötta lilla dott.
Så här är vi nu.
I mitt tysta hem.

Nu är det alldeles tyst.
Diskmaskinen är klar.
Den har också tvättat skrymslen och vrår.
Duktigt.

Nästa stora höjdpunkt på dagen är den då Daniel kommer hem.
Tänk! Att jag skulle få uppleva sån här kärlek!
Att jag för var dag som går blir gladare och gladare varje gång jag ser honom.
Min verklighet innan såg ut som så att det inte finns några bra förhållanden. Några snälla förhållanden.
Jag hade ju bara sett motsatsen.
Jag har gjort mina vändor med mindre bra män och... det föll mig inte i smaken.
För varje man jag var tillsammas med eller datade så lärde jag mig mer och mer om vad jag inte ville ha.
Jag lärde mig vad jag förtjänar.
Vad vi ALLA borde få.
Och allra viktigast för mig var frågan om han skulle vara en bra pappa.
(-"Att växa upp utan pappa är något jag vägrar utsätta mitt framtida barn för!")
Även om det bara var en flyktig flirt så var jag tvungen att ställa mig den frågan.
För OM jag nu skulle bli kär, då MÅSTE han vara på riktigt. Hela vägen!!

"Han ska vara snäll och tycka mycket om mig"
Det var vad jag, sex år gammal, sa när min Acka frågade mig hur min dröm-man skulle vara.
Det har jag gått efter sen ett par år tillbaka.
Och inte bara när det kommer till den partner jag väljer, utan till vilka vänner jag väljer också.
Det är viktigt att se efter sig själv har jag lärt mig.
Superviktigt!
"Ta hand om dig själv som om du vore ditt ettåriga barn!", sa Ida till mig för lite mer än två år sedan...
Det hjälpte mig något otroligt.
Nu tar jag hand om mig själv...
Nu lever jag i en relation som inte gör mig illa. Någonsin!
Där jag varje dag får vara glad.
Trygg.
Älskad.
Får älska.
Och älska gör jag.
Varje dag älskar jag.
Högt. Starkt. Innerligt.
Varje dag han kommer hem...




Här är alldeles tyst.
Det är Lo som sover och Daniel som är på jobbet.
Min ny-mysta dotter och min efterlängtade man.
Min familj.
Nu vaknar min lilla tjej.
Små, små ljud hörs från sovrummet.
Om ett par timmar kommer Daniel.
Vardagens små höjdpunkter.
Och dom är mina...
Mina, mina...