Värdelöse Viktor.
Egentligen heter jag Robine.
Egentligen tar jag livet med en klackis, klagar lagom sällan, är "den självständiga kvinnan" och allra mest egentligen så brukar jag vara glad.
Men inte nuförtiden.
Nuförtiden heter jag Värdelöse Viktor.
Nu är jag mest ledsen. Mest trött. Klagar jämt. Kan inte göra något själv.
Varför det?
Jo, för jag har ont för i helvete!!!
Min svanskota går snart sönder.
Mina höfter gör ont, mina revben gör ont, min mage gör ont.
Det är inte bara ben och leder som värker!
Nejdå! Jag har fått svamp!
Amenvässt! Svampjävlar i underlivet och det kliar så jag blir fullständigt galen.
Har aldrig haft svamp förut, men det ska väl till att komma nu.
Jag är ju ändå gravid!
Mina fötter gör ont för jag är missbildad, jag pronerar nämligen, dvs lutar innåt med fötterna.
Detta gör att hela mitt skelett blir knas och knäna kommer ta stryk med åren.
Därför har jag fått nya skor som ska göra ont.
Det gör dom också.
Bra!
Var hos doktorn förra måndagen för att kolla upp en cysta på sex dl. som så lägligt lagt sig i min äggstock.
Har tagit cellprov. Det är en s.k snäll cysta, denne får bara inte växa mer är den redan gjort.
Därför får jag åka in på cystacheck var sjätte vecka.
Vi, (läs jag, mamma och Daniel) kommer till Mälarsjukhuset och får träffa den nya doktorn.
Vad hon sa var svårt att förstå för hon pratade otydligt PLUS(!!) att hon stammade så in i bomben!
Jag försökte hänga med i det hon sa men jag satt mest och fantiserade om hur Dr/patient-mötet mellan henne och Torsten Flinck skulle te sig.
"-Dok-doktorn? F-fan... DOKTORN!! Jag, jag.. jag har ont! Det gör ont va! HÄR!
(Han slår sig för bröstet, kastar sig bakåt i fotöljen och stirrar upp i taket.)
-D-det gör ont. Det är fan å-å-ångesten som har mig! ÅNGESTEN!!!"
(han hatar henne för hennes kvinnlighet)
Dr Tjockisförakt:
(säger mumlande)
"-J-j-ja..ja. Å-ångest ja. Nja... D-det tr-trrror jag inte serru. Du är bara fet!"
(hon hatar honom för hans fetma)
Scen:ut, slut.
Förutom att leka regisör så läste jag runt lite på Dr Tjockisförakts korkvägg.
Där fanns, bland annat krafs, en stor comic-strip som förställer en doktor som gör ett ultraljud på en mycket fet kvinna.
Kvinnan är så stor att den lilla doktorn fullkomligt drunknat i Fettokvinnans bröst som ringlat sig ner från britsen.
Det kändes inge kul.
Hon nämnde störande många gånger för mig hur mycket jag skulle gå upp i vikt och hur stooor jag är nu.
Medveten som jag är så har jag redan pratat med både sjukgymnast, läkare och barnmorska om denna övervikt.
Dessa har varit rörande överens om att "-Visst skulle du må bättre om du gick ner i vikt", men att det skulle vara skadligt för mig nu tyckte ingen av dom.
Barnmorskan skratta till lite när jag frågade henne och sa "-Njae, farligt för dig eller fostret hade det inte varit förrens om ca 10-20 kg."
Hursom... hon babbla vidare... mumla vidare och jag fick veta att cystan inte vuxit ett dugg.
Det var ju toppen nyheter men Dr. Tjockisförakt gjorde mig så arg att jag gick därifrån mer ledsen än lättad.
Förutom ledsamheten så fick jag även med mig ett sjukskrivningspapper.
Hon vill inte att jag ska röra mig mer än nödvändigt.
Det kändes bra att få det på papper.
"Du har ont på riktigt Robine!"
Absolut, det kändes bra, för nu behöver jag inte göra bedömningen själv längre.
Mitt alldeles nya jobb som jag var SÅ glad över att ha fått kan jag nu inte ta...
Varför?
Jo, för jag har ont!!!
Fan helvetes skit!!!
Varför, varför, varför skulle jag få så här ont för?
Jag kan inte göra någonting.
Jag kan inte gå i normalt tempo.
Tanter och farbröder svischar förbi mig på stan.
Jag kan inte för mitt liv sitta på hårda ytor utan måste ha med mig en kudde när vi åker till t.ex skateparken.
Jag kan inte knyta skorna, ta mig upp ur soffan eller komma ut ur bilen. Daniel får hjälpa mig.
När vi har tvätt tid så får Daniel bära ner tvättkorgen till stugan natten innan. Då kan jag tvätta.
Att bära ner denna själv är bara att glömma!
Jag tvättade igår. Mycket av tvätten hänger kvar där nere och jag ska hämta den idag.
Har haft hela dagen på mig men ännu inte gjort det.
Känns skit.
(Det är jag som är Värdelöse Viktor.)
Jag kan inte låta bli att klandra mig själv för att min graviditet är så här.
Kan inte låta bli att tänka "OM" jag inte haft den här övervikten så kanske jag hade varit frisk?
Jag blir ledsen och Daniel tröstar.
Jag vet fan inte vad jag skulle ha gjort om jag inte haft Daniel!!?
Om det hade varit någon annan än han som var pappa till knodden och skulle agera stöttepelare?
Shit!! Blir rädd av bara tanken!
Nej, utan Daniel vette fan hur det här skulle ha gått!
Antagligen bra.
Jag hade trängt undan allt det jobbiga och tagit itu med det senare i livet på gråtkurs och kognitiv terapi!
Starka kvinna.
Med Daniel så behöver jag inte vara stark kvinna hela tiden.
Med Daniel så får jag plats att vara liten också.
Det är skönt.
Jag älskar honom.
Lägenheten ser ut som skit och disken står i travar.
Jag vill så gärna städa hela lägenheten och få den att glänsa, så som den brukar göra när jag städat på riktigt.
Jag vill, men det är inte värt det för jag vet hur ont jag kommer ha ikväll.
Det är inte värt det.
Jävla skit!!
Det är jag som är Värdelöse Viktor.
Hej.
Värdelösa Viktor är en fin kvinna. Fina kvinnor har ont när det bosätter sig en människa därinne, så är det. Det suger, javisst, men det är en så kort period..
Snart kommer värdelösa Viktor bajsa bebis och då blir allt bra. så bra så...
Hej älskling,
tack för bilderna. Sista bilden är ljuvlig på Nova. Alla bilderna. Sedan läste jag din blogg här, inte alla texterna. Läste "Värdelösa Viktor". Mycket viktig text. Mycket bra skriven. Den känns i hela kroppen.
Jag har också härmat Dr. Sludderädd för någon.
Minns inte vem.
Att hon har den där comic-stripen på väggen är verkligen mycket omdömeslöst. Skriv till henne om varför hon ska ta ner den. Att hon sluddrar, stammar och är rädd för patienter är inget hon rår för.
Sedan scrollade jag neråt till din första bloggtext och den var suverän. Mamma och jag-temat är strålande. Du kan utveckla det mera. Himlans intressant. Uppbrottet och att bli sig själv. Att jag har problem med att du har egna åsikter, som inte är mina, det är jag blind för. Ska titta på det. Titta inåt.
Läser just nu Lars Noréns dagbok. Den är helt fängslande. Rak och enkel. Svindlande emellanåt. Mycket sorgsen.
Det är Norén som försöker få syn på sig själv genom att dokumentera precis allt som händer inom honom, privat och i arbetet. Att han inte tycker om människor, eller känner sig sviken, ifrågasätter han sedan och ändrar sig en annan dag. Som vi alla gör. Men emellanåt är han omutlig. Som med många journalister, kulturskribenter och en del synnerligen uppblåsta skådespelare. Det är välgörande. Man sträckläser.
Jag ser verkligen fram emot en Norénpjäs om den s.k kultureliten och journalisterna som ligger i deras sängar och suger spene. Hoppas han skriver den snart.
Under tiden beter sig Kulturmaffian precis lika förutsägbart som de gjorde med Maja Lundgrens bok. Fast utan att utmåla Norén som mentalsjuk hysteriker. Kultursverige betstår av en helvetes massa Leif Zern. Jag tror att Leif Zern är ett kodord, ett stillastående tillstånd, en samlingsplats för en massa teaterkonservativa klättrare som biter sig fast vid uppnådda positioner och slickar varandra i örongångarna. Det är vidrigt att följa vad de skriver i dagspressen. Och ingen reser sig upp och går i svaromål. Det är tyst.
Varför skriver inte de fria kulturarbetarna om vad Norén tar upp i dagböckerna. Vad det är han belyser.
Maktstrukturen. Indolensen. Fegheten.
Men de fria konstnärerna vågar inte, eller finns de inte i verkligheten...kasnke är det så...
Nej. Det blir ingen debatt. Som vanligt. Som efter Maja Lundgren så avstannar den innan den hunnit börja. Under tiden brölar sådana som Tommy Berggren, Leif Zern, Britt Edwall och Maria Schottenius sårad smörja eller intellektuell smörja. Sak samma. Oförmögna att se kroppen de kletat ihop sig vid biter dig sig fast. Inget får ruckas på för då faller hela pyramiden samman. Kulturvärldsordningen. Under tiden i den fjärran orienten går hela jordskorpan sönder och barnen begravs levande. Cykloner och helvetesdiktaturer och ingen hjälp att få, eller kommer den för sent för det går inte att vinna kampen mot tiden. Alla denna godtyckliga massdöd...det är tunga dagar på jorden. Tänker inte så mycket på det ändå. Måste läsa dagboken.
Tänker på dig just nu. Håller om dig i tanken som alltid. Men jag är helt inne i dagboken, inte så det som händer i Norén som VAD DEN VÄCKER I MIG. Han försöker få syn på sig själv och jag försöker få syn på mitt eget. Kommer ut när jag är klar.
Kram. Mamma.
Hej gumman.. Jag måste bara säga att jag e sååååååååå glad för din skull.. Inte för att du har ont, absolut inte.. önskar jag kunde göra så att alla hade en nice grav som jag. men ibland så e d inte lätt.. men stopp å belägg va e d för cyssta.. nu blir jag lite orloig.. kräver en uppdatering :)
Gumman snart kommer jag hem å pillar på din mage..
Då kan jag allt discka å städa åt dig :D
Puss kram
pluppis, nu när du har en blogg måste du uppdatera juh! :P
Plupp!
Jag uppdaterar as we speak!
Nu ska jag komma igång igen!
Puss
