En gravid kvinna.
Hormonerna hade redan startat sitt bergochdalbanerace.
Upp. Ner. Upp. Ner.
Låg raklång i sängen en stund och tafsade på magen.
Den är rund.
Den är härlig.
God morgon lilla vän.
Utanför fönstret hängde himlen tung och grå.
Skit också, tänkte jag.
Blekfesen bacon.
Får bli brun en annan dag!
Smetade bort nattgucka ur ögonen och foglossnings-spurta in på toaletten för att kissa dagens första kiss.
Ljuvligt.
Satte mig och titta på film lagom till frukost, Happy Feet, den modiga lilla pingvinen.
Jag grät när han kläcktes, när pappan var orättvis, när det var sorgligt, lyckligt och tråkigt.
Däremellan skrattade jag.
Sen grät jag när filmen tog slut.
Plockade in disk i köket och grubblade lite över vad jag skulle göra av denna nya dag.
Ingenting.
Då grät jag lite till för att jag inte har ngt jobb att gå till, känner mig otillräcklig här hemma.
-Städa!!! DET kan jag göra. Huraaaa!!!
Innan jag visste ordet av så var det sådär fint som jag alltid vill att det ska vara.
Lägenheten var ren.
Det var inte jag.
Jag luktar mystiskt illa och vad den där oljiga fläcken på kinden består utav tänker jag inte ta reda på.
"Jag ska göra mig vacker tills Daniel kom hem."
Satte på glad salsamusik på högsta volym och som på kommando började mina höfter poppa i takt till det varma beatet.
Bra dag. Bra dag. Härliga dag!
Hoppade in i duschen. Rakade ben, armhålor och intimiteter.
Lät balsamet sitta i extra länge.
Vattnet var varmt, musiken gjorde mig hög. Min mage var stor och vacker.
Tvagningen vart klar och jag smorde in mig med svag brun-utan-sol.
(Blekfesen bacon)
Sminkade mig.
Det blev perfekt. Absolut perfekt!
Håret?
P e r f e k t!
Satte på fina svarta klänningen.
Har inte kännt mig så snygg på flera månader!
Om tjugo minuter kommer Daniel hem.
För att fördriva tiden ytterligare så tog jag tag i det sista av tvätten, vek ihop den prydligt och la in i garderoben.
Så, där sprattlade jag runt och pysslade i sovrummet.
Musiken fortfarande på högsta volym... hörde inte att Daniel kom hem och gissa om jag blev skrämd när jag vände mig om och det plötsligt stod ngn där!?!
-"Du får inte göra sådär!!!!", skrek jag och så satte jag mig på sängen och började storgråta.
Grät i hundra år.
Daniel, som i sin värld "bara stått och beundrat sin älskades kropp på håll" stod chockad i dörröppningen och sade mjukt att det inte varit hans mening.
Mellan rinnande tårar och vettskrämt hjärta lyckas jag få fram ett stakande:
-"D-det för-för-förstår väl ja-hag meed. Jag blev bara s-s-så rä-ä-ä-ädd!"
Han satte sig hos mig och jag la huvudet i hans famn.
Å så blev det bättre.
Torkade tårarna.
Daniel satt och höll om mig.
Sen pruttade jag, vilket inte alls är ovanligt MEN FY FARAO!!
Den överaskade mig med sin stank och tidsnog ringlade den sig självklart även förbi Daniels luktorgan.
Vi satt lite som förstenade båda två och jag kämpade jävel för att låtsas att "äh, det gör la inget!"
Men, jag kunde inte hålla masken allt för länge.
Känslorna satt som ute på huden nu.
Mitt "åh-va-jag-är-gullig-som-pruttar-så-ljudligt"-leénde sprack ooooch... där började jag gråta igen!
Sen blev det bättre.
Och sämre.
Och bättre igen.
Sen kom jag på att jag gråtit bort allt smink!
Krokodiltårar.
Daniel var med mig hela tiden.
Klappade, älskade, förstod.
Nu ligger jag nerborrad i kuddar och täcken och försöker febrilt gömma mig från sorgen.
Du är vacker, säger han.
Vad vet du om det, tänker jag och blir arg.
Slår mig fri från sängbestyr, marcherar in på toaletten och låser in mig.
Efter en stund hörs försiktiga knackningar från dörrens andra sida...
-"Älskling? Får jag komma in?
-Älskling? Är du okej?"
-"Nu kommer jag in..."
Han sätter sig hos mig på mitt trygga badrumsgolv och stryker mig över håret.
-"Kom nu så går vi ut", säger han.
Jag älskar honom och torkar bort vått ansikte,
Upp och ut och DÄR ÄR HON!! I HALLSPEGELN STÅR HON! FUL, RÖFLAMMIG, RUFSIG FRISYR OCH KLÄNNING PÅ SNÉ!
Inte alls sexig.
"Gråååååt!!"
Jag kastar mig in i sovrummet och ner i sängens mörka hålor.
Han vill inte att jag ska gömma mig för honom.
Han vill se mig?
Röflammig och ful.
Krampaktigt håller jag i täcket som hårt omsluter mitt ansikte.
Han drar från sitt håll och jag från mitt.
Efter ett tag blir dragkampen lite fånig tycker jag och VIPS!, så är jag för en stund tillbaka i verklighetens land där hormoner ligger lågt. Tiden står still och jag kan se mig själv utifrån.
Jag ser mig själv, eller... jag ser mamma i mig själv.
Jag är lika galen som hon!
Lika galen som hon den gången hon stående på alla fyra ihållandes köksmatta hoppade uppåner, uppåner från golvet skrikandes "JÄVLA HELVETES SKIT FAN! IDIOT IDIOT IDIOT!, efter att ha spillt ut sista mjölken till pannkakorna.
Eller, den gången hon stängde in sig själv i städskrubben för att hindra sig själv från att lappa till mig. (Det påstås att jag kunde vara rätt jobbig när jag var liten.)
Jag ser mig själv låsa in mig på toaletten, sätta mig inne i duschen invirad i två meter duschdraperi och skrika av sorg för att... jag pruttat?
Det blir för mycket.
Mitt hjärtskärande gråt dalar över i skrattanfall.
Och som jag skrattar sen!
Att Daniel, som nu ovetandes sitter och tröstar någon som skrattar, gör det hela ÄNNU roligare.
-"Är...du glad nu?", frågar en försiktigt undrande röst.
-"....B-AAAAAA HAHAHAHAHAHAHAH!!!!!!"
Sen skrattar jag i hundra år.
("Älskade vän. Vart har du fått denna vilja till förståeelse ifrån?Vilken pool av tålamod är det du tar av vid min förbannade fullmåne?Älskade älskade.Tack för att du klappar mig, pussar mig och aldrig blir less.Tack för din enorma mjukhet. Tack för din humor och din vilja. Älskade älskade.")
Behöver jag berätta att jag efter hundra år av skratt föll i gråt igen eller är det bara överflådig info?
Överflådig info!
Okej.
Hon kastar och gormar och skriker.
Hon gråter, hon skrattar och sen är det lugnt
det är lugnt tills humöret sviker.
Här råder ej vanliga sinneslag
här råder hormonernas bana
Hon som var på ett visst sätt är nu på ett annat
en osäker rutschelkana.
Här råder ej vanliga sinneslag
graviditetens tappra mannar tar ton och tar tag
Här råder ej vanliga sinneslag.
En gravid kvinna tickar, ja ticka gör jag."
Hej Robine!!
Grattis ska du bli mamma!!!! Faan va kul.
Det kommer att bli asbra.
Själv är jag förlovad och har lantställe och ett nytt jobb.
Ha det/
Jens
[email protected]
Haha, kan inte sluta skratta! Låter som jag men... Jag är ju inte gravid! Hm... Konstant pms?
Puss på dig sötnosen!!
-Danielle
Det är bra att ha tillgång till alla sina känslor. Det är just nu levande människor som tickar som värst. De tickar för att de har förstånd att gråta när det gör ont. De tickar för humorn. Underbara Rut. Fast det vet du ju redan.
Häromkvällen frågade Hamle om Noréns dagbok. Vad den handlar om. Vi låg bredvid varandra i sängen med varsin bok. Jag läste en bit för honom. Sedan dess vill han att jag ska läsa högt varenda kväll. Jag läser om Noréns dåliga mage och skilsmässosorg. Om käkbensoperationen, teaterrepetitioner, själva skrivandet och språket. Om mötena, telefonerandet. Tankarna om C. Tillståndet på Gotland. Vissa meningar är så vackra att jag tickar av lycka. Men jag läser texten rakt upp och ner. Oförställd som den är skriven. Igår kväll frågade jag honom vad han får ut av detta. Jag vet inte, sa Hamle. Men det är spännande. Det är intressant.
Jag undrar verkligen vad han tänker om allting. Jag ska fortsätta läsa högt för honom tills den är klar. Halva boken återstår för saker kom emellan. Det återstår 800 sidor. Puss! Älskade normala barnkvinna. Din halgalna Mamma.
ps,
Jag saknar dig. Jag saknar våra samtal. Och att få hålla om dig och magen. Saknar att höra dig och Hamle skratta ihop. Att bara sitta och se på dig när du talar. Att gråta när det gör ont. Jag saknar att vi saknar Elvin tillsammans. Men mer än att sakna dig är jag himla glad för du är ljuvlig och snart ses vi ju igen! Underbara Rut. Pussa på Daniel. Ikväll ska vi på hundträning i Svalöv men vi kan ringas en kortis efteråt. Kram. Pussa mycket på fina förstående kärleksfulle och gode Daniel. Kärlek till er alla tre. Hur mår kattungarna? Det får vi prata om senare. Puss. Sannamammamormormamma
oj, blev visst för ivrig och råkade skicka ett tomt meddelande. oops.
men hur som helst..
ååh! jag saknar dig och ditt fantastiska du!
jag skulle vilja få vara lite nära. jag vill
väl också få klappa på magen.
och vara glad och ledsen med dig! satt igår och rensade i lådor och garderober och kom över massa gamla kort, och där dök Du upp bland massorna. jag blev glad och satt och log mot kortet som var på en smilandes Robine Roman!
bara så du vet så saknar jag dig! mycket.
puss och kärlek.
Hahaha, Bine. Härliga du!
Tack ska ni ha allihopa!
Jag blir så glad av era rosor och fnittrar blygt!
Tusen Tack!
Puss
Hej Robine. Det var väldigt länge sedan. Kommer du ihåg mig? Vad kul att du förmodligen har blivit mamma. Kom att tänka på dig när jag gick en filmutbildning i USA och Döden i Venedig nämndes. Så hittade jag din blogg....
sv: Hej Christopher! VA lustigt! Jag tänkte på dig bara för någon dag sedan. Minns attjag är skyldig dig en hundralapp, haha. Filmutbildning i USA? Va spännande. Hoppa sdet går bra för dig!
Kram och hej!
Robine
