Bekräfta mig.
Jag tror att dom flesta är bekanta med vårt nya stammishak här på internet?
Facebook.com.
Jag är en ibland dom.
En FB:are.
Det var väl för lite mindre än ett år sedan som jag skapade min egna sida där efter att en gammal barndomsvän som jag inte träffar så ofta övertalat mig!
"-Har du inte facebook? Men hallå ba?! Skapa en sida å lägg upp bilder på´rej så jag får se hur du ser ut nu din gamla råtta!!"
Sagt och gjort.
Det är ett kuligt ställe.
Via sidans sökmotor hittade jag supersnabbt massor av gamla vänner och klasskompisar.
Några som jag blev glad av att se för att dom såg glada ut!
Några som jag blev glad av att se för att jag verkade vara mycket gladare!
"-HA!!! HAN HAR EN FINNE I PANNAN STOR SOM GLOBEN!!! HA! MISSLYCKANDE!! MOAHAHA!!!"
"-ÅHÅÅÅÅ!! HON ÄR TUNNHÅRIG!! SNYGG-LISA HAR BLIVIT TUNNHÅÅÅRIG!! COOLA-KALLE SER UT SOM EN
TOALETTBORSTE!!! MOAHAHAHA!!!"
Ondska, ondska, skadeglädje.
Man får känna sånt. Mm, jag blev mobbad som liten tjej. Jag är arg på dom fortfarande.
Ska ta itu med ilskan någon gång. Inte idag.
Vart var vi?
Jo, på facebook.com.
Man hittar folk, man spanar bilder, man plockar på sig olika applikationer.
FunWall, SuperWall, Ninjatävling, Zombietävling-vem kan äta flest vänner?, Friends for sale- man köper sina vänner, Quizzshows, Test -man kan göra dem i oändlighet.
Jag har gjort dom flesta. Tydligen ser jag ut som Jennifer Love Hewitt "You just look like her!" stod det!
Det skickas videos till en... videos som är roliga men också vidriga filmer.
Och LÄSKIGA filmer!
Jag fick en film på en gullig bebis skickad till mig .
Klickade play och där fick man se lilla bebisen gurglande, sovande. Gullig. Ganska tråkig filmsnutt men jag satt där och väntade på att det supergulliga skulle komma.
Det kom aldrig något gulligt, istället bröts tystnaden och väntan av ett isande kallt döds-skrik och gulliga bebisens ansikte förvreds till smaklöst, elakt, ont. FAN!! Va rädd jag blev!!!
Sen dess har jag inte tittat på videos på någon wall.
Jag vågar inte!
Dagligen får jag nya requests och inbjudningar att acceptera nya applikationer.
"Define me, Social Me, Characteristics, Most likely to..., Marrie me, sex me, kill me, Got love?, osv osv.
Detta är alltså olika applikationer där andra människor får säga vad dom tycker om mig.
På ens sida ligger också de små boxarna med resultaten...
Hur älskad ÄR jag egentligen?
Är jag giftemålsmaterial eller vill dom flesta bara knulla mig, eller DÖDA mig?!
Hur rolig är jag att umgås med?
Nu är ju det här bara facebook, men det stannar ju inte där!
Det är ju hela mediavärlden.
Utseende, karriär, pengar, lycka, sex!
Är det KONSTIGT att vi människor mår så dåligt som vi gör när vi hela tiden har osynliga jurysar (eget ord) runtom oss som mäter, väger och bedömmer?
STRESS!!!
Jag har ett behov av att bli bekräftad. Det erkänner jag.
-Daniel, bekräfta mig., säger jag ibland. Då ler Daniel och hasar sig bort till mig. Pussar mig i pannan och säger något fint. Sen...mår jag bra?
Mm, i en stund. Sen vill jag bli bekräftad igen.
Varför har vi detta behov av att veta vad folk tycker om oss?
Är vi så tappade i oss själva att vi vill att andra ska berätta för oss vilka vi är?
Det är jag som är Robine.
En moderlig, karismatiskt glädjespridare tjej som är gul(?).
En katolsk skolflicka i sängen, annars Carrie Bradshaw i Sex & the City.
Fem personer vill gifta sig med mig, tre vill ligga med mig, än sålänge får jag ingen på mördartankar.
Jag fick 37 poäng på Dr Phils test vad det nu betyder och jag är lika rolig som ett snigelspår!
Hej!
Facebook.com.
Jag är en ibland dom.
En FB:are.
Det var väl för lite mindre än ett år sedan som jag skapade min egna sida där efter att en gammal barndomsvän som jag inte träffar så ofta övertalat mig!
"-Har du inte facebook? Men hallå ba?! Skapa en sida å lägg upp bilder på´rej så jag får se hur du ser ut nu din gamla råtta!!"
Sagt och gjort.
Det är ett kuligt ställe.
Via sidans sökmotor hittade jag supersnabbt massor av gamla vänner och klasskompisar.
Några som jag blev glad av att se för att dom såg glada ut!
Några som jag blev glad av att se för att jag verkade vara mycket gladare!
"-HA!!! HAN HAR EN FINNE I PANNAN STOR SOM GLOBEN!!! HA! MISSLYCKANDE!! MOAHAHA!!!"
"-ÅHÅÅÅÅ!! HON ÄR TUNNHÅRIG!! SNYGG-LISA HAR BLIVIT TUNNHÅÅÅRIG!! COOLA-KALLE SER UT SOM EN
TOALETTBORSTE!!! MOAHAHAHA!!!"
Ondska, ondska, skadeglädje.
Man får känna sånt. Mm, jag blev mobbad som liten tjej. Jag är arg på dom fortfarande.
Ska ta itu med ilskan någon gång. Inte idag.
Vart var vi?
Jo, på facebook.com.
Man hittar folk, man spanar bilder, man plockar på sig olika applikationer.
FunWall, SuperWall, Ninjatävling, Zombietävling-vem kan äta flest vänner?, Friends for sale- man köper sina vänner, Quizzshows, Test -man kan göra dem i oändlighet.
Jag har gjort dom flesta. Tydligen ser jag ut som Jennifer Love Hewitt "You just look like her!" stod det!
Det skickas videos till en... videos som är roliga men också vidriga filmer.
Och LÄSKIGA filmer!
Jag fick en film på en gullig bebis skickad till mig .
Klickade play och där fick man se lilla bebisen gurglande, sovande. Gullig. Ganska tråkig filmsnutt men jag satt där och väntade på att det supergulliga skulle komma.
Det kom aldrig något gulligt, istället bröts tystnaden och väntan av ett isande kallt döds-skrik och gulliga bebisens ansikte förvreds till smaklöst, elakt, ont. FAN!! Va rädd jag blev!!!
Sen dess har jag inte tittat på videos på någon wall.
Jag vågar inte!
Dagligen får jag nya requests och inbjudningar att acceptera nya applikationer.
"Define me, Social Me, Characteristics, Most likely to..., Marrie me, sex me, kill me, Got love?, osv osv.
Detta är alltså olika applikationer där andra människor får säga vad dom tycker om mig.
På ens sida ligger också de små boxarna med resultaten...
Hur älskad ÄR jag egentligen?
Är jag giftemålsmaterial eller vill dom flesta bara knulla mig, eller DÖDA mig?!
Hur rolig är jag att umgås med?
Nu är ju det här bara facebook, men det stannar ju inte där!
Det är ju hela mediavärlden.
Utseende, karriär, pengar, lycka, sex!
Är det KONSTIGT att vi människor mår så dåligt som vi gör när vi hela tiden har osynliga jurysar (eget ord) runtom oss som mäter, väger och bedömmer?
STRESS!!!
Jag har ett behov av att bli bekräftad. Det erkänner jag.
-Daniel, bekräfta mig., säger jag ibland. Då ler Daniel och hasar sig bort till mig. Pussar mig i pannan och säger något fint. Sen...mår jag bra?
Mm, i en stund. Sen vill jag bli bekräftad igen.
Varför har vi detta behov av att veta vad folk tycker om oss?
Är vi så tappade i oss själva att vi vill att andra ska berätta för oss vilka vi är?
Det är jag som är Robine.
En moderlig, karismatiskt glädjespridare tjej som är gul(?).
En katolsk skolflicka i sängen, annars Carrie Bradshaw i Sex & the City.
Fem personer vill gifta sig med mig, tre vill ligga med mig, än sålänge får jag ingen på mördartankar.
Jag fick 37 poäng på Dr Phils test vad det nu betyder och jag är lika rolig som ett snigelspår!
Hej!
Kommentarer
Postat av: Sophia
Jag tog bort min FB i början av året. Anledning? Jag hatar, hatar, hatar hur samhället börjar se ut och alla jävla normer som man ska leva upp till, och jag känner att FB bara smetar på allt mer och gör att jag sjunker djupare och blir mer och mer deppig och som den där lilla tjejen som jag en gång var.. Dock brukar jag sno Dags lösen och logga in och snoka runt, lite kul måste man få ha... ;-)
Postat av: TC
Bra text och bra åsikter, Facebook är faktiskt riktigt vidrigt, bortkastande av tid, och infantiliserande.
Trackback
