Barba-boll och De tre små grisarna.
Japp, igår fick Nova fyra grabbar och två tjejor.
Tjejerna och en av pojkarna var vita och de tre andra pojkarna var mönstrade på varsitt sätt i bara mörka färger.
En av dessa pojkar, en prickig en var tyvärr död vid födseln och de andra två mörka ungarna hittade jag också döda. Dessa två hade iallafall fått navelsträngen avbiten och moderkakorna var uppätna, gissar att dom varit vid liv vid födseln. Var inte där då.
Fråga: Är det vanligt att vita kattmammor "väljer bort" dom som ser annolunda ut eller var det en ren slump att det bara var de färgade som strök med? Hm.
Förlossningen gick bra. Hon tog hand om de tre första alldeles själv, jag låg och tittade på film (Amelie från Montmartre) bara två meter från henne och jag hörde inte ett ljud. Det var inte förrens Daniel kom hem som jag ens visste att hon hade fött...
"-Du älskling? Vi har kisseungar!", sa han från garderobens bottenfack.
"-Oj, oj!", sa jag och sen satt vi med och hejjade fram de sista tre.
Hon var tyst, koncentrerad och moderlig.
Jag anar att hon var lite tidig, två av de levande kissarna har mindre päls på ben och mage medans den tredje (som jag tror är den som ploppade först) är påpälsad och mycket större än sina syskon.
Hon kanske snattade åt sig all näring där inne? Hm...?
Nu går Nova omkring i lägenheten... hon passar på medans hennes tre små grisar sussar,
"Novas tre små grisar."
Nu har duktiga Nova äntligen ploppat alltså och snart är det min tur.
Snart... om 3,5 månad.
Va fort tiden går!
Det var ju bara alldeles nyss som jag med trosorna vid anklarna, kiss på handen och giporna uppe vid öronen fick se det där magiska plusset.
Mitt och Daniels allra egna plus!
Daniel satt vid datorn när jag kom ut i vardagsrummet, jag smög mig upp bakifrån, kramade om honom och viskade, eller försökte viska mellan mina fnitter,
"-Du ska bli pappa!"
Våta ögon, leende läppar och ett ihållande "Iiiiiiiihiiiiii...Iiihihihihi"
När "Iii:et" och "Hihi:et" hade lagt sig åkte vi och firade med sushi!
Det var gott!
Det här var alltså fem månader sen.
Fem månader från idag har vårat plus kommit ut, i icke-plus form!
Ne, redan nu är det icke-plus-format.
Det, den... hon är i människo-format.
Vår lilla tjej!
"Här ses lilla BuddahBelly i alienformat, hela 18 veckor gammal."
Hejhopp från
Bine Buddah Bärare, Nova & De tre små grisarna.
Tjejerna och en av pojkarna var vita och de tre andra pojkarna var mönstrade på varsitt sätt i bara mörka färger.
En av dessa pojkar, en prickig en var tyvärr död vid födseln och de andra två mörka ungarna hittade jag också döda. Dessa två hade iallafall fått navelsträngen avbiten och moderkakorna var uppätna, gissar att dom varit vid liv vid födseln. Var inte där då.
Fråga: Är det vanligt att vita kattmammor "väljer bort" dom som ser annolunda ut eller var det en ren slump att det bara var de färgade som strök med? Hm.
Förlossningen gick bra. Hon tog hand om de tre första alldeles själv, jag låg och tittade på film (Amelie från Montmartre) bara två meter från henne och jag hörde inte ett ljud. Det var inte förrens Daniel kom hem som jag ens visste att hon hade fött...
"-Du älskling? Vi har kisseungar!", sa han från garderobens bottenfack.
"-Oj, oj!", sa jag och sen satt vi med och hejjade fram de sista tre.
Hon var tyst, koncentrerad och moderlig.
Jag anar att hon var lite tidig, två av de levande kissarna har mindre päls på ben och mage medans den tredje (som jag tror är den som ploppade först) är påpälsad och mycket större än sina syskon.
Hon kanske snattade åt sig all näring där inne? Hm...?
Nu går Nova omkring i lägenheten... hon passar på medans hennes tre små grisar sussar,
"Novas tre små grisar."
Nu har duktiga Nova äntligen ploppat alltså och snart är det min tur.
Snart... om 3,5 månad.
Va fort tiden går!
Det var ju bara alldeles nyss som jag med trosorna vid anklarna, kiss på handen och giporna uppe vid öronen fick se det där magiska plusset.
Mitt och Daniels allra egna plus!
Daniel satt vid datorn när jag kom ut i vardagsrummet, jag smög mig upp bakifrån, kramade om honom och viskade, eller försökte viska mellan mina fnitter,
"-Du ska bli pappa!"
Våta ögon, leende läppar och ett ihållande "Iiiiiiiihiiiiii...Iiihihihihi"
När "Iii:et" och "Hihi:et" hade lagt sig åkte vi och firade med sushi!
Det var gott!
Det här var alltså fem månader sen.
Fem månader från idag har vårat plus kommit ut, i icke-plus form!
Ne, redan nu är det icke-plus-format.
Det, den... hon är i människo-format.
Vår lilla tjej!
"Här ses lilla BuddahBelly i alienformat, hela 18 veckor gammal."
Hejhopp från
Bine Buddah Bärare, Nova & De tre små grisarna.
Kommentarer
Trackback
