Romanen om...

Näe och piss!!
Här har jag setat och skrivit en låååång text innehållande komprimerad visdom och filosofiskt tänk om eget-ansvar, FRA och flytt.
Vad händer då?
Jo!
Jag gör som så att jag trycker på den lilla, lilla knappen på min datamus vänstra sida.
Ja, den lilla knappen som heter "Back". Som alltså skickar tillbaka mig en internetsida.
Den som kostar mig 35 minuters skriv och genialitet.
Kastar mitt huvud bakåt över ryggstödet, slår mig lite lätt i pannan med knutna nävar och svär förbannat, ihopbitet.
-"Fan!!!"


Så!

Nu har jag lämnat det bakom mig!
Det är faktiskt viktigt.
Att kunna lämna saker bakom sig alltså.
Väldigt många människor går och håller fast vid sin ilska, besvikenhet eller surighet.
Detta för att det är så svårt att släppa taget.
Det är pissvårt rent ut sagt.
Det finns beteenden hos människor, myndigheter, hyresvärdar, situationer etc som kan trigga dessa arga känslor och sen ligger känslan kvar. Länge.
Rent instinktivt dyker det upp. Irritationen. Ilskan. Bläét.
(Andas in djupt, bit ihop, håll andan, dra upp axlarna till öronen)
Likaså hos mig, men, jag har upptäkt en ganska cool grej.
Den makt vi människor besitter när det kommer till att kontrollera sina känslor.
Att det faktiskt är helt möjligt att stanna upp mitt i sitt inombordsfräsande och bara (lätta lite på axlarna)...faktiskt (lossa ditt bett)... släppa (släpp ut luften sakta, sakta)... taget.
Visst var det ganska skönt att slippa det hårda bettet va?
Det brukar jag tycka iallafall.
Men det tar emot.
Jag är fortfarande nybörjare inom ämnet och tycker att det kan vara supersvårt att släppa stolheten (det är mycket den det hela handlar om), och inte ge med mig.
Men när jag fixar det, på riktigt alltså, då blir jag riktigt stolt.
Och glad!!
Fruktansvärt glad blir jag när jag kommit över detta bajsberg av impulsiv bläighet och istället kan le mot kassörskan som varit otrevlig, eller inte behöva bry mig när torktumlaren inte har tumlat hela timman utan stannat efter 15 minuter och tvätten ligger ledsen och blöt.
Det känns skönt att inte behöva vara irreterad och arg när det faktiskt inte behövs.
Ibland behövs det dock.
Då är jag arg.
Mycket arg.
Men det går ioförsig över det med efter en stund...

Just idag är jag arg på våra nya hyresvärdar, SSM i Strängnäs.
Dom suger!
Dom tänker jag också vara arg på.
Utåt likväl som innåt!
Dom har från dag ett varit allt annat än tillmötesgående.
Målandet och färgen vi blev lovade kan vi inte längre få.
Tapeterna lika tråkiga som förut.
Piss.
Och behöver jag nämna ilskan... eller nej, nej.. inte ilskan... förvirringen.
Den absoluta.... apatin över detta varåt nya FRA-sverige?
Vad säger ni?
Här har ni en länk som jag är fräck nog att beordra er att kika in på: http://frapedia.se/wiki/Huvudsida

Pratade med en gammal vän idag.
Hon hade beställt en tröja på nätet.
FRA ÅT HELVETE, stod det på den.
Tycker att vi köper en sån allihopa: http://www.rikslarm.se/FRA/


Nu ska jag sussa gott.
Imorgon ska vi flytta.
Eller inte.
Det vet vi inte ännu.
Väntar på nyklarna till våran ännu inte färdigtapetserade lägenhet.
SSM va?
Piss...