Fan!
Näe och piss!!
Här har jag setat och skrivit en låååång text innehållande komprimerad visdom och filosofiskt tänk om eget-ansvar, FRA och flytt.
Vad händer då?
Jo!
Jag gör som så att jag trycker på den lilla, lilla knappen på min datamus vänstra sida.
Ja, den lilla knappen som heter "Back". Som alltså skickar tillbaka mig en internetsida.
Den som kostar mig 35 minuters skriv och genialitet.
Kastar mitt huvud bakåt över ryggstödet, slår mig lite lätt i pannan med knutna nävar och svär förbannat, ihopbitet.
-"Fan!!!"
Så!
Nu har jag lämnat det bakom mig!
Det är faktiskt viktigt.
Att kunna lämna saker bakom sig alltså.
Väldigt många människor går och håller fast vid sin ilska, besvikenhet eller surighet.
Detta för att det är så svårt att släppa taget.
Det är pissvårt rent ut sagt.
Det finns beteenden hos människor, myndigheter, hyresvärdar, situationer etc som kan trigga dessa arga känslor och sen ligger känslan kvar. Länge.
Rent instinktivt dyker det upp. Irritationen. Ilskan. Bläét.
(Andas in djupt, bit ihop, håll andan, dra upp axlarna till öronen)
Likaså hos mig, men, jag har upptäkt en ganska cool grej.
Den makt vi människor besitter när det kommer till att kontrollera sina känslor.
Att det faktiskt är helt möjligt att stanna upp mitt i sitt inombordsfräsande och bara (lätta lite på axlarna)...faktiskt (lossa ditt bett)... släppa (släpp ut luften sakta, sakta)... taget.
Visst var det ganska skönt att slippa det hårda bettet va?
Det brukar jag tycka iallafall.
Men det tar emot.
Jag är fortfarande nybörjare inom ämnet och tycker att det kan vara supersvårt att släppa stolheten (det är mycket den det hela handlar om), och inte ge med mig.
Men när jag fixar det, på riktigt alltså, då blir jag riktigt stolt.
Och glad!!
Fruktansvärt glad blir jag när jag kommit över detta bajsberg av impulsiv bläighet och istället kan le mot kassörskan som varit otrevlig, eller inte behöva bry mig när torktumlaren inte har tumlat hela timman utan stannat efter 15 minuter och tvätten ligger ledsen och blöt.
Det känns skönt att inte behöva vara irreterad och arg när det faktiskt inte behövs.
Ibland behövs det dock.
Då är jag arg.
Mycket arg.
Men det går ioförsig över det med efter en stund...
Just idag är jag arg på våra nya hyresvärdar, SSM i Strängnäs.
Dom suger!
Dom tänker jag också vara arg på.
Utåt likväl som innåt!
Dom har från dag ett varit allt annat än tillmötesgående.
Målandet och färgen vi blev lovade kan vi inte längre få.
Tapeterna lika tråkiga som förut.
Piss.
Och behöver jag nämna ilskan... eller nej, nej.. inte ilskan... förvirringen.
Den absoluta.... apatin över detta varåt nya FRA-sverige?
Vad säger ni?
Här har ni en länk som jag är fräck nog att beordra er att kika in på: http://frapedia.se/wiki/Huvudsida
Pratade med en gammal vän idag.
Hon hade beställt en tröja på nätet.
FRA ÅT HELVETE, stod det på den.
Tycker att vi köper en sån allihopa: http://www.rikslarm.se/FRA/
Nu ska jag sussa gott.
Imorgon ska vi flytta.
Eller inte.
Det vet vi inte ännu.
Väntar på nyklarna till våran ännu inte färdigtapetserade lägenhet.
SSM va?
Piss...
Här har jag setat och skrivit en låååång text innehållande komprimerad visdom och filosofiskt tänk om eget-ansvar, FRA och flytt.
Vad händer då?
Jo!
Jag gör som så att jag trycker på den lilla, lilla knappen på min datamus vänstra sida.
Ja, den lilla knappen som heter "Back". Som alltså skickar tillbaka mig en internetsida.
Den som kostar mig 35 minuters skriv och genialitet.
Kastar mitt huvud bakåt över ryggstödet, slår mig lite lätt i pannan med knutna nävar och svär förbannat, ihopbitet.
-"Fan!!!"
Så!
Nu har jag lämnat det bakom mig!
Det är faktiskt viktigt.
Att kunna lämna saker bakom sig alltså.
Väldigt många människor går och håller fast vid sin ilska, besvikenhet eller surighet.
Detta för att det är så svårt att släppa taget.
Det är pissvårt rent ut sagt.
Det finns beteenden hos människor, myndigheter, hyresvärdar, situationer etc som kan trigga dessa arga känslor och sen ligger känslan kvar. Länge.
Rent instinktivt dyker det upp. Irritationen. Ilskan. Bläét.
(Andas in djupt, bit ihop, håll andan, dra upp axlarna till öronen)
Likaså hos mig, men, jag har upptäkt en ganska cool grej.
Den makt vi människor besitter när det kommer till att kontrollera sina känslor.
Att det faktiskt är helt möjligt att stanna upp mitt i sitt inombordsfräsande och bara (lätta lite på axlarna)...faktiskt (lossa ditt bett)... släppa (släpp ut luften sakta, sakta)... taget.
Visst var det ganska skönt att slippa det hårda bettet va?
Det brukar jag tycka iallafall.
Men det tar emot.
Jag är fortfarande nybörjare inom ämnet och tycker att det kan vara supersvårt att släppa stolheten (det är mycket den det hela handlar om), och inte ge med mig.
Men när jag fixar det, på riktigt alltså, då blir jag riktigt stolt.
Och glad!!
Fruktansvärt glad blir jag när jag kommit över detta bajsberg av impulsiv bläighet och istället kan le mot kassörskan som varit otrevlig, eller inte behöva bry mig när torktumlaren inte har tumlat hela timman utan stannat efter 15 minuter och tvätten ligger ledsen och blöt.
Det känns skönt att inte behöva vara irreterad och arg när det faktiskt inte behövs.
Ibland behövs det dock.
Då är jag arg.
Mycket arg.
Men det går ioförsig över det med efter en stund...
Just idag är jag arg på våra nya hyresvärdar, SSM i Strängnäs.
Dom suger!
Dom tänker jag också vara arg på.
Utåt likväl som innåt!
Dom har från dag ett varit allt annat än tillmötesgående.
Målandet och färgen vi blev lovade kan vi inte längre få.
Tapeterna lika tråkiga som förut.
Piss.
Och behöver jag nämna ilskan... eller nej, nej.. inte ilskan... förvirringen.
Den absoluta.... apatin över detta varåt nya FRA-sverige?
Vad säger ni?
Här har ni en länk som jag är fräck nog att beordra er att kika in på: http://frapedia.se/wiki/Huvudsida
Pratade med en gammal vän idag.
Hon hade beställt en tröja på nätet.
FRA ÅT HELVETE, stod det på den.
Tycker att vi köper en sån allihopa: http://www.rikslarm.se/FRA/
Nu ska jag sussa gott.
Imorgon ska vi flytta.
Eller inte.
Det vet vi inte ännu.
Väntar på nyklarna till våran ännu inte färdigtapetserade lägenhet.
SSM va?
Piss...
Lycka.
Ett par bilder verkar vara i sin ordning.
Magen och jag.
BuddhaBelly och hennes namne.
Urmodern, Gudmodern och skatten.
Hepp.
Magen och jag.
BuddhaBelly och hennes namne.
Urmodern, Gudmodern och skatten.
Hepp.
Brev till en graviditet.
Härliga, omtumlande, läskiga, mysiga, onda, älskade, jävliga graviditet.
Vad jag är glad att du kom till mig.
Du har gjort mig mycket illa och agerat anledning till oro och ledsamhet.
Du har fått mig att be omvärlden att klippa av mig på mitten så jag slapp bära detta helvete.
Du har snuvat mig på vinsten om vardagsguldet.
"Först till kassan"-loppet, "Knyta skorna"-jumpa, "Upp för backen"-rutten, "Gå-på-toaletten-om-natten"-maratonen.
Jag har förlorat dem allihopa.
Å du härliga graviditet som jag har svurit och förbannat dig.
Aldrig hatat, men oo vad jag har tyckt illa om.
Din kompis foglossningen, som allt som oftast tycks hänga runt dig, Denne känner jag dock stark avsmak och hat inför.
Hat!
Nu har foglossningen lämnat oss.
Och jag hoppas att det är för gott.
Nä, foglossningen är borta...
Nu har jag ont i ryggen istället.
Ryggont.
Jävlar.
Att ha dig här med mig är en helt otrolig upplevelse.
En upplevelse som ibland tycks helt självklar. Som att den alltid varit här.
När det du håller på att bygga sparkar mig från mitt inre så känns det ibland som att det alltid varit så.
Ibland inte alls.
Ibland gör även det ont.
Men då ler jag bara.
För det är mitt barn.
Det är mitt barn du bygger där inne kära graviditet.
Att smärta kan göra en så lycklig va?
Jag vill säga förlåt.
För det som varit, likväl som för det som komma skall.
Förlåt för att jag kallar dig dumma saker och önskar bort dig ibland.
Jag menar det inte.
När jag är vid mina sinnens fulla förstånd så förstår jag ju att det måste göra ont, och att det betyder att du gör ett alldeles perfekt jobb.
Jag förstår ju, såklart, att det är nödvändigt med foglossning, bäckenuppluckring så att du kan ge mig mitt barn sen när ditt jobb är slut.
Blir ledsen när jag tänker på att det ska ta slut.
Jag kommer sakna dig härliga graviditet!
Ska vi ta vara på varandra nu den sista tiden?
Jag ska försöka iallfall, för allas skull, inte minst min egen.
Nu gör vi den sista biten rolig.
Jag behöver det från dig.
Kan du ge mig det?
Nu ska jag...
Eller nej föresten.
Det ska jag inte alls.
Jag älskar att du är hos mig min graviditet.
Och jag älskar dig för det enorma jobb du utför inuti mig.
Visst är vi fantastiska tillsammans va?
All kärlek och beundran,
Kroppen och Själen.
Freden.
"Råd till ett nyfött barn angående i vilken ordning det bör skaffa sig sina övertygelser."
skriven utav Tage Danielsson.
skriven utav Tage Danielsson.
"Innan du blir kapitalist, kommunist,
monetaristanarkist, marxist, fascist,
terrorist, imperialist, socialist,
syndikalist eller rent av folkpartist,
måste du lilla vän förstå att så snart du kan gå,
bör du stultande gå med,
i det världsparti för fred,
som går före allting annat.
Alla -ismer där vi stannat är sekunda, inte störst.
Freden måste komma först .
Gör den inte det, min vän,
kommer inget efter den."
Tänk på det...
monetaristanarkist, marxist, fascist,
terrorist, imperialist, socialist,
syndikalist eller rent av folkpartist,
måste du lilla vän förstå att så snart du kan gå,
bör du stultande gå med,
i det världsparti för fred,
som går före allting annat.
Alla -ismer där vi stannat är sekunda, inte störst.
Freden måste komma först .
Gör den inte det, min vän,
kommer inget efter den."
Tänk på det...
Alien eller förhistoriskt djur?
Det gick bra igår.
Dr. Tjockis förakt gav mig inga gliringar om vikt alls och hon var... faktiskt...trevlig?
Kanske var hon trevlig för att jag gjorde mitt yttersta för att hålla god min under tiden vi var där.
Kanske är det svårt att sura när man har en patient som ser ut som hon svalt en galge? (en glad-vänd galge)
Cystan hade inte vuxit sen sist och därför ansågs det onödigt för oss att komma in igen om tre veckor så nästa besök blir inte förrens i v.36. Graviditetsvecka 36, inte årsvecka.
Hon glutta till tjejen också.
Perfekt fostervatten.
Perfekt flöde i navelsträngen.
Perfekt bål.
Perfekt skalle.
Låååånga ben!
Enligt standardmåtten så är jag helt med på att vi kommer få en alien.
Huvud och bål mätte exakt på dagen 27+3.
Benen låg på 29+5.
Alien.
Rakt av!
Eller varför inte en binosaurie som en vän föreslog?
Hänvisar till bild:
Vad det än är för något så får jag träffa denna varelse inom 14 veckor.
GARANTERAT inom fjorton veckor.
Hon "ska" ju komma om tolv veckor och mer än två vekor över tiden får vi inte gå här där jag bor.
Alltså, 14 veckor.
Fräckt!
Jag ska bli mamma.
Ibland slår det mig.
På riktigt alltså.
Klart jag har gått omkring i X antal veckor och "vetat" att jag ska bli mamma.
Men det är inte förrens i dom där ögonblicken som jag verkligen förstår.
Som jag verkligen hajar.
Jag ska bli mamma.
När det blir så påtagligt att jag kan ta det till mig fullt ut; jag har ett huvud i min mage.
Kan du förstå och ta det till dig?
Ett huvud?
I magen?
Förstår du vidden av knäpphet i det jag just påstått?
Nä, tänkte inte det.
Idag börjar vi packa ner lägenheten.
Flyttar inte förrens om två-tre veckor men vi vill vara ute i god tid.
Någon påstod att flytt mitt i en graviditet inte var nån bra idé.
Det kanske det inte är heller, men det ska gå bra.
Det ska det bara!
Målaren skulle dit idag och måla-måla.
Fan va fräsigt det kommer bli.
Är förälskad i den gröna färgen i köket.
Hihiii.
Dr. Tjockis förakt gav mig inga gliringar om vikt alls och hon var... faktiskt...trevlig?
Kanske var hon trevlig för att jag gjorde mitt yttersta för att hålla god min under tiden vi var där.
Kanske är det svårt att sura när man har en patient som ser ut som hon svalt en galge? (en glad-vänd galge)
Cystan hade inte vuxit sen sist och därför ansågs det onödigt för oss att komma in igen om tre veckor så nästa besök blir inte förrens i v.36. Graviditetsvecka 36, inte årsvecka.
Hon glutta till tjejen också.
Perfekt fostervatten.
Perfekt flöde i navelsträngen.
Perfekt bål.
Perfekt skalle.
Låååånga ben!
Enligt standardmåtten så är jag helt med på att vi kommer få en alien.
Huvud och bål mätte exakt på dagen 27+3.
Benen låg på 29+5.
Alien.
Rakt av!
Eller varför inte en binosaurie som en vän föreslog?
Hänvisar till bild:
Vad det än är för något så får jag träffa denna varelse inom 14 veckor.
GARANTERAT inom fjorton veckor.
Hon "ska" ju komma om tolv veckor och mer än två vekor över tiden får vi inte gå här där jag bor.
Alltså, 14 veckor.
Fräckt!
Jag ska bli mamma.
Ibland slår det mig.
På riktigt alltså.
Klart jag har gått omkring i X antal veckor och "vetat" att jag ska bli mamma.
Men det är inte förrens i dom där ögonblicken som jag verkligen förstår.
Som jag verkligen hajar.
Jag ska bli mamma.
När det blir så påtagligt att jag kan ta det till mig fullt ut; jag har ett huvud i min mage.
Kan du förstå och ta det till dig?
Ett huvud?
I magen?
Förstår du vidden av knäpphet i det jag just påstått?
Nä, tänkte inte det.
Idag börjar vi packa ner lägenheten.
Flyttar inte förrens om två-tre veckor men vi vill vara ute i god tid.
Någon påstod att flytt mitt i en graviditet inte var nån bra idé.
Det kanske det inte är heller, men det ska gå bra.
Det ska det bara!
Målaren skulle dit idag och måla-måla.
Fan va fräsigt det kommer bli.
Är förälskad i den gröna färgen i köket.
Hihiii.
Blått är flott
gult är fult
rött är sött
men grönt är sköönt....
Puss.
gult är fult
rött är sött
men grönt är sköönt....
Puss.
Cystan, skatteåterbäringen och Robin Hood.
Idag ska jag in och träffa Dr. Tjockisförakt igen.
Vill egentligen inte alls ha henne som min doktor, men eftersom hon råkar vara den bästa ultraljudsdoktorn på sjukhuset så får min självkänsla lägga sig på hyllan.
Ska slänga lite med fläsket så hon blir riktigt illa till mods.
Har ingen ork att sitta och skämmas.
Att ha en cysta i magen är inge vidare lajbans, det vill jag inte påstå.
Däremot att få titta in på lilla tjejen varje gång vi är på cystabesök DET är jag mycket glad för.
Det är helt surealistiskt att se denna lilla varelse, denna lilla människa på skärmen.
Och ännu mer surrealistiskt blir det när rörelserna på skärmen stämmer överens med det jag känner i magen.
Knäppt!
Lillan är nu 28 veckor gammal och vi är inne i sjunde månaden.
SJUNDE!
Vad sjutton hände med tredje, fjärde, femte, sjätte?!
Shitpommes... tiden bara flyyyger förbi.
Ute är det varmt. Fast idag blåsigt, det är skönt.
Nu damp det ner post i brevlådan.
Jag hämtade posten.
Brev från kronofogden.
Dom har tagit min skatteåterbäring.
Hela min skatteåterbäring.
Usch.
4877 kronor skulle jag ha fått.
Hade tänkt lägga lite pengar på mig själv.
Kronofogden tänkte annorlunda.
Jag ska ta och berätta en grej om CSN för er.
CSN suger!
Att CSN finns är bra.
Det är bra att vi har möjligheten att kunna studera utan att samtidigt hålla ett eller två jobb.
Vad som däremot inte är så bra är att CSN närsomhelst sen kan börja kräva tillbaka dessa pengar.
I mitt fall så ville dom ha sina pengar redan förra året.
Snabba som blixten var dom också.
En sekund över tolv på nyårsafton 06-07 så krossades mitt fönter av den tunga stenen med bifogad inbetalningsblankett.
Högst upp på pappret, i färskt blod stod det:
Det hade dom inte tänkt på.
Det var vad telefonisten sa iallafall.
Det gjordes en "individuell beräkning" på hur mycket dom tyckte att jag kunde betala om året delat på tolv.
Jag sa "ca noll kronor om året delat på tolv".
-"Va fint" sa dom och la på.
Några dar senare krossades nästa fönster av en ännu tyngre, större sten.
TOLV nya inbetalningsblanketter med indelade summor som ihop bildade summasumarum "årsbetalningen delat på tolv".
Tolv stycken á 531 kronor.
IDIOTER!!!
Dessa har jag aldrig kunnat betala.
Inte hela iallafall.
CSN har inte varit hjälpsamma, bara puckade.
Jag hatar dom.
Detta leder oss alltså fram till idag, den nionde juni tvåtusenåtta.
Dagen idag då kronofogden tagit mina pengar.
Fan.
Tänker på Robin Hood.
Den tecknade varianten där dears motsvarighet till vår kronofogd går och tar pengar från de fattiga.
Just precis så känns det.
Som att jag blivit snuvad på min lilla penga-surprice.
Vi behöver en Robin Hood.
Vi behöver honom/henne verkligen!
Det är Robin Hood vi vill ha...
Vill egentligen inte alls ha henne som min doktor, men eftersom hon råkar vara den bästa ultraljudsdoktorn på sjukhuset så får min självkänsla lägga sig på hyllan.
Ska slänga lite med fläsket så hon blir riktigt illa till mods.
Har ingen ork att sitta och skämmas.
Att ha en cysta i magen är inge vidare lajbans, det vill jag inte påstå.
Däremot att få titta in på lilla tjejen varje gång vi är på cystabesök DET är jag mycket glad för.
Det är helt surealistiskt att se denna lilla varelse, denna lilla människa på skärmen.
Och ännu mer surrealistiskt blir det när rörelserna på skärmen stämmer överens med det jag känner i magen.
Knäppt!
Lillan är nu 28 veckor gammal och vi är inne i sjunde månaden.
SJUNDE!
Vad sjutton hände med tredje, fjärde, femte, sjätte?!
Shitpommes... tiden bara flyyyger förbi.
Ute är det varmt. Fast idag blåsigt, det är skönt.
Nu damp det ner post i brevlådan.
Jag hämtade posten.
Brev från kronofogden.
Dom har tagit min skatteåterbäring.
Hela min skatteåterbäring.
Usch.
4877 kronor skulle jag ha fått.
Hade tänkt lägga lite pengar på mig själv.
Kronofogden tänkte annorlunda.
Jag ska ta och berätta en grej om CSN för er.
CSN suger!
Att CSN finns är bra.
Det är bra att vi har möjligheten att kunna studera utan att samtidigt hålla ett eller två jobb.
Vad som däremot inte är så bra är att CSN närsomhelst sen kan börja kräva tillbaka dessa pengar.
I mitt fall så ville dom ha sina pengar redan förra året.
Snabba som blixten var dom också.
En sekund över tolv på nyårsafton 06-07 så krossades mitt fönter av den tunga stenen med bifogad inbetalningsblankett.
Högst upp på pappret, i färskt blod stod det:
"Nu vill va ha tillbaka våra pengar ditt kräk!!
MvH CSN."
MvH CSN."
-"OCH HUR HADE NI TÄNKT ATT DET SKULLE GÅ TILL NÄR JAG INTE HAR NÅGON INKOMST PUCKOJÄVLAR!?!"
Det hade dom inte tänkt på.
Det var vad telefonisten sa iallafall.
Det gjordes en "individuell beräkning" på hur mycket dom tyckte att jag kunde betala om året delat på tolv.
Jag sa "ca noll kronor om året delat på tolv".
-"Va fint" sa dom och la på.
Några dar senare krossades nästa fönster av en ännu tyngre, större sten.
TOLV nya inbetalningsblanketter med indelade summor som ihop bildade summasumarum "årsbetalningen delat på tolv".
Tolv stycken á 531 kronor.
IDIOTER!!!
Dessa har jag aldrig kunnat betala.
Inte hela iallafall.
CSN har inte varit hjälpsamma, bara puckade.
Jag hatar dom.
Detta leder oss alltså fram till idag, den nionde juni tvåtusenåtta.
Dagen idag då kronofogden tagit mina pengar.
Fan.
Tänker på Robin Hood.
Den tecknade varianten där dears motsvarighet till vår kronofogd går och tar pengar från de fattiga.
Just precis så känns det.
Som att jag blivit snuvad på min lilla penga-surprice.
Vi behöver en Robin Hood.
Vi behöver honom/henne verkligen!
-"DET ÄR ROBIN HOOD VI VILL HA!!!"
(Man hör hur hopen jublar. Alla är glada och skriker.)
Det är Robin Hood vi vill ha...
Tråkig tapet och stress.
Vi ska visst flytta.
Till en större lägenhet. En trea.
Känns skoj med nytt men, jag kommer sakna denna fina lilla tvåa med snetak.
Jag är fullkomligt förälskad i vår lilla tvåa med snetak.
Kanske kan jag bli förälskad i vår lilla trea utan snetak?
Vet inte.
I jakt på ny förälskelse så gör jag mitt allra yttersta för att få det så mysigt, snyggt och fräscht som möjligt i nya plejset.
Men nya hyresvärden verkar motarbeta mina planer.
Jag har ringt dem hundra gånger med nya frågor...
Får man måla golvet i vardagsrummet?
Får man riva väggen mellen kök och vardagsrum?
Får man ha härliga glada färger på väggarna?
Skulle man kunna göra liten renovering i badrummet?
Får man..?
Kan man..?
Men vi kan väl..?
Samtliga frågor svarades med NEJ!
Vi fick två bibbor med tapetprover.
-"Dom här får ni välja bland."
-"Tack."
Jävlar... va tråkiga tapeter det finns där ute i våran annars så påhittiga, kulinariska värld.
Beiga... gråbeiga... smutsgröna med olivkvist på... tråkiga... trista.... gamla.
Bårder.
BÅRDER?
Nej, nej, nej, nej, nej!
Skittapeter.
Jag vill ju ha det fint.
Inte fult.
Jag vill ha färg.
Inte bäääscht.
Skittapeter.
Vi la snabbt ner tapettankar och har nu bestämt oss för att måla i hela lägenheten.
Det blir...vit-lila-grönt-gult-färgat.
Kommer bli finnemang.
(Hoppas jag.)
Ska iväg till målaren senare idag, lämna färgnummer och sånt och så måste jag få honom att förstå min bild av det lila rummet. Hur sjutton förklarar man sånt?
Inte jämn?
Lite "målat på sten"-feeling.
Mörkare här och ljusare där.
Svampad men ändå inte.
Indien.
Han förstår nog, han är ju ändå målare.
Känner mig stressad. Varför denna stress? Flytt ska vara kul, speciellt flytt till större...väl?
Alla tjatar om hur nödvändigt det är med större nu när vi ska få barn.
Bajsmacka heller!
Jag har bott i tvåor hela mitt liv, med undantag för en liten trea där jag, lillebror, mamma och hennes Micke bodde, och det har funkat prima!
Det här är ett välfärdsproblem.
Nuförtiden ska barnen ha ett varsitt rum, gärna med varsin TV-apparat.
Sen ska man ha mamma&pappa-rum, kontor, gästrum, vardagsrum och varför inte ett litet matrum.
Skojar ni?
Dra tillbaka tiden några hackor.
Till den tiden då familjerna bodde med varandra och inte åtskilda i olika rum med olika TV-program.
Till den tiden då familjeaktiviteter prioriterades framför egentid.
"Man måste ha ett barnrum, kanske inte på en gång men om ett par år. Vart ska ni annars ha alla leksaker?"
Detta är ett vanligt påstående och ett vanligt tänk.
Jag tänker annolunda.
Jag vill inte förvisa barnen till en viss del av huset!
Nej, jag vill att vi är ihop.
Det rum som så självklart skulle vara barnrum blir ett TV-rum.
Stäng ut TV:n.
Genialiskt.
Det som vanligtvis skulle vara TVrum/vardagsrum blir nu ett umgås-rum.
Plats för umgås, plats för pyssla, leka, spela spel och lyssna på musik.
Ljuvligt.
Det kanske bli bra med denna trea iallafall?
Hm...
Idag har jag varit på sjukhuset igen för kontroll.
Allt såg fint ut.
Ska in på sista planerade kollen nästa måndag, får se vad som sägs då!
Hej.
Till en större lägenhet. En trea.
Känns skoj med nytt men, jag kommer sakna denna fina lilla tvåa med snetak.
Jag är fullkomligt förälskad i vår lilla tvåa med snetak.
Kanske kan jag bli förälskad i vår lilla trea utan snetak?
Vet inte.
I jakt på ny förälskelse så gör jag mitt allra yttersta för att få det så mysigt, snyggt och fräscht som möjligt i nya plejset.
Men nya hyresvärden verkar motarbeta mina planer.
Jag har ringt dem hundra gånger med nya frågor...
Får man måla golvet i vardagsrummet?
Får man riva väggen mellen kök och vardagsrum?
Får man ha härliga glada färger på väggarna?
Skulle man kunna göra liten renovering i badrummet?
Får man..?
Kan man..?
Men vi kan väl..?
Samtliga frågor svarades med NEJ!
Vi fick två bibbor med tapetprover.
-"Dom här får ni välja bland."
-"Tack."
Jävlar... va tråkiga tapeter det finns där ute i våran annars så påhittiga, kulinariska värld.
Beiga... gråbeiga... smutsgröna med olivkvist på... tråkiga... trista.... gamla.
Bårder.
BÅRDER?
Nej, nej, nej, nej, nej!
Skittapeter.
Jag vill ju ha det fint.
Inte fult.
Jag vill ha färg.
Inte bäääscht.
Skittapeter.
Vi la snabbt ner tapettankar och har nu bestämt oss för att måla i hela lägenheten.
Det blir...vit-lila-grönt-gult-färgat.
Kommer bli finnemang.
(Hoppas jag.)
Ska iväg till målaren senare idag, lämna färgnummer och sånt och så måste jag få honom att förstå min bild av det lila rummet. Hur sjutton förklarar man sånt?
Inte jämn?
Lite "målat på sten"-feeling.
Mörkare här och ljusare där.
Svampad men ändå inte.
Indien.
Han förstår nog, han är ju ändå målare.
Känner mig stressad. Varför denna stress? Flytt ska vara kul, speciellt flytt till större...väl?
Alla tjatar om hur nödvändigt det är med större nu när vi ska få barn.
Bajsmacka heller!
Jag har bott i tvåor hela mitt liv, med undantag för en liten trea där jag, lillebror, mamma och hennes Micke bodde, och det har funkat prima!
Det här är ett välfärdsproblem.
Nuförtiden ska barnen ha ett varsitt rum, gärna med varsin TV-apparat.
Sen ska man ha mamma&pappa-rum, kontor, gästrum, vardagsrum och varför inte ett litet matrum.
Skojar ni?
Dra tillbaka tiden några hackor.
Till den tiden då familjerna bodde med varandra och inte åtskilda i olika rum med olika TV-program.
Till den tiden då familjeaktiviteter prioriterades framför egentid.
"Man måste ha ett barnrum, kanske inte på en gång men om ett par år. Vart ska ni annars ha alla leksaker?"
Detta är ett vanligt påstående och ett vanligt tänk.
Jag tänker annolunda.
Jag vill inte förvisa barnen till en viss del av huset!
Nej, jag vill att vi är ihop.
Det rum som så självklart skulle vara barnrum blir ett TV-rum.
Stäng ut TV:n.
Genialiskt.
Det som vanligtvis skulle vara TVrum/vardagsrum blir nu ett umgås-rum.
Plats för umgås, plats för pyssla, leka, spela spel och lyssna på musik.
Ljuvligt.
Det kanske bli bra med denna trea iallafall?
Hm...
Idag har jag varit på sjukhuset igen för kontroll.
Allt såg fint ut.
Ska in på sista planerade kollen nästa måndag, får se vad som sägs då!
Hej.
