Superkvinnan.
Hej allesammans!
Nu är jag tillbaka igen efter alldeles för lång break.
Äntligen är internet tillbaka.
Va beroende man är av detta världsomspunna nät va?
Känns tryggt att ha det tillbaka iallfall.
Flytt har gått bra och jag är faktiskt väldigt nöjd och glad över lägenhetsbytet.
Har faktiskt inte tänkt någonting på förra stället vilket jag trodde jag skulle göra. Hm...
Nä, här är det bra. Öppet, ljust, större.
Kissungarna mår fint. En av dem har redan(!) flyttat hemmifrån. Dom andra flyttar i nästa vecka.
Kommer sakna myset, men lyfter på hatten och giporna och säger tack för denna tid. Mornarna har inte varit allt för roliga.
Dessa krabater sätter igång runt 06.00 och det låter mer som om tjugo ardennerhästar tagit sig in i lägenheten och skenar vildt.
Då är det svårt att sova.
En sak till som gör det svårt att sova är graviditet.
Nu undrar jag er sak och detta är riktat till alla er som pratar om hur underbart det varit eller är att vara gravid.
Hur menar ni då!?!
Nu må jag ha varit lite olycksdrabbad i denna från helvetet sända graviditet men endel av dessa fenomen går vi ju alla igenom.
Vattenfyllda, hormonstinna, tunga, andfådda, svettiga, varma och spända vaggar vi omkring med sköra ljumskar och...förväntas tycka om det?
I helvete heller!!!
Jag AVSKYR att vara gravid.
Det är absolut inget för undertecknad. No Sir. Nepp. Nope. Icke!!
Och ni ska inte tro att det är lätt att erkänna detta för omgivningen eller ens för mig själv.
Jag känner mig jättedålig på att vara gravid. Värdelös. (Värdelöse Viktor)
Alla andra gravidisar (ja, ALLA) bara tar det med en klackis och biter ihop.
Duktiga barba-bollar. Starka.
Jag bara klagar och gråter.
Och så klagar jag lite till.
Skit.
Daniel klappar mig på håret, kysser min panna, -"Du är duktigast i hela världen älskling och snart är det här över."
Det är skönt att höra.
För, jag är duktig.
Jätteduktig.
Duktiga Robine!
Varför, varför, varför ger man inte varje mamma en medalj eller en plats i en historiebok.
Varför är det inte mer uppmärksammat vad vi går igenom?
Jag hade ingen aning om vad det innebär att vara gravid innan jag själv blev det och skäms nu lite för att jag inte rest mig upp när den gravida kvinnan får stå på bussen eller att jag inte låtit henne gå före mig i toalettkön.
Folk skryter om ditten och datten, pryl hit och pryl dit och tycker att män som drar bilar med tänderna är ba WOOW!
Va sjutton är det att skryta om?
Vi bygger ett barn inne i våra kroppar.
Vi bråkar med hormoner som får oss att agera och känna på ett sätt som är helt onaturligt för oss.
Vi har ont.
Vi har dåligt samvete för hur vi beter oss.
Vi förväntas jobba som vi gjort tidigare, detta SAMTIDIGT som vi bygger barn innuti oss. Varje sekund!
Vi svimmar på ICA, vaknar upp, borstar av dammet från mina knän och förtsätter bort mot mjölk, smör och ost.
Vi kräks de första tre månaderna. VARJE DAG!
Vårt skelett luckrar upp sig så vi inte kan gå, men gå gör vi iallafall. Det förväntas av oss!
Förstår ni min poäng? Behöver jag fortsätta?
Ett stort HURRA för alla kvinnor som gjort och gör detta!
Ni är... VI är fantastiska!
Och ni kvinnor som går igenom graviditeten själva.
Jag förstår inte hur ni fixar det och jag känner en enorm respekt för er!
Ni är Superkvinnor.
Jag har...tur antar jag.
Tur som lever ihop med en man som, i den mån han kan, satt sig in i hur det är att vara gravid och så agerar han utifrån det. Han är en klippa!
Det gör mig SÅ ARG att veta att det är så många kvinnor som går igenom sina gravidieter själva ÄVEN fast dom lever ihop med pappan till barnet.
På forumet jag är med i skrivs det alldeles för ofta om hur lite deras män gör.
Kvinnan är gravid men tar fortfarande hand om 90% av all hushållsgöra. Detta ihop med hämta barn på dagis och hålla minen uppe. Gud nåde dig kvinna om du gråter. Du måste vara stark!
Jävla skit!
Nä, mamman måste bli mer uppmärksammad.
Res en stor, STOR staty mitt i Stockholm stad. Eller i ALLA städer som en hyllning.
Ett monument till mammor över hela världen!
Tack mamma för att du bar mig. Tack!
Nu är jag tillbaka igen efter alldeles för lång break.
Äntligen är internet tillbaka.
Va beroende man är av detta världsomspunna nät va?
Känns tryggt att ha det tillbaka iallfall.
Flytt har gått bra och jag är faktiskt väldigt nöjd och glad över lägenhetsbytet.
Har faktiskt inte tänkt någonting på förra stället vilket jag trodde jag skulle göra. Hm...
Nä, här är det bra. Öppet, ljust, större.
Kissungarna mår fint. En av dem har redan(!) flyttat hemmifrån. Dom andra flyttar i nästa vecka.
Kommer sakna myset, men lyfter på hatten och giporna och säger tack för denna tid. Mornarna har inte varit allt för roliga.
Dessa krabater sätter igång runt 06.00 och det låter mer som om tjugo ardennerhästar tagit sig in i lägenheten och skenar vildt.
Då är det svårt att sova.
En sak till som gör det svårt att sova är graviditet.
Nu undrar jag er sak och detta är riktat till alla er som pratar om hur underbart det varit eller är att vara gravid.
Hur menar ni då!?!
Nu må jag ha varit lite olycksdrabbad i denna från helvetet sända graviditet men endel av dessa fenomen går vi ju alla igenom.
Vattenfyllda, hormonstinna, tunga, andfådda, svettiga, varma och spända vaggar vi omkring med sköra ljumskar och...förväntas tycka om det?
I helvete heller!!!
Jag AVSKYR att vara gravid.
Det är absolut inget för undertecknad. No Sir. Nepp. Nope. Icke!!
Och ni ska inte tro att det är lätt att erkänna detta för omgivningen eller ens för mig själv.
Jag känner mig jättedålig på att vara gravid. Värdelös. (Värdelöse Viktor)
Alla andra gravidisar (ja, ALLA) bara tar det med en klackis och biter ihop.
Duktiga barba-bollar. Starka.
Jag bara klagar och gråter.
Och så klagar jag lite till.
Skit.
Daniel klappar mig på håret, kysser min panna, -"Du är duktigast i hela världen älskling och snart är det här över."
Det är skönt att höra.
För, jag är duktig.
Jätteduktig.
Duktiga Robine!
Varför, varför, varför ger man inte varje mamma en medalj eller en plats i en historiebok.
Varför är det inte mer uppmärksammat vad vi går igenom?
Jag hade ingen aning om vad det innebär att vara gravid innan jag själv blev det och skäms nu lite för att jag inte rest mig upp när den gravida kvinnan får stå på bussen eller att jag inte låtit henne gå före mig i toalettkön.
LÅT ALLTID GRAVIDISAR GÅ FÖRE FRÅN OM MED NU, SNÄLLA!
Folk skryter om ditten och datten, pryl hit och pryl dit och tycker att män som drar bilar med tänderna är ba WOOW!
Va sjutton är det att skryta om?
Vi bygger ett barn inne i våra kroppar.
Vi bråkar med hormoner som får oss att agera och känna på ett sätt som är helt onaturligt för oss.
Vi har ont.
Vi har dåligt samvete för hur vi beter oss.
Vi förväntas jobba som vi gjort tidigare, detta SAMTIDIGT som vi bygger barn innuti oss. Varje sekund!
Vi svimmar på ICA, vaknar upp, borstar av dammet från mina knän och förtsätter bort mot mjölk, smör och ost.
Vi kräks de första tre månaderna. VARJE DAG!
Vårt skelett luckrar upp sig så vi inte kan gå, men gå gör vi iallafall. Det förväntas av oss!
Förstår ni min poäng? Behöver jag fortsätta?
Ett stort HURRA för alla kvinnor som gjort och gör detta!
Ni är... VI är fantastiska!
Och ni kvinnor som går igenom graviditeten själva.
Jag förstår inte hur ni fixar det och jag känner en enorm respekt för er!
Ni är Superkvinnor.
Hurra alla Superkvinnor!
Jag har...tur antar jag.
Tur som lever ihop med en man som, i den mån han kan, satt sig in i hur det är att vara gravid och så agerar han utifrån det. Han är en klippa!
Det gör mig SÅ ARG att veta att det är så många kvinnor som går igenom sina gravidieter själva ÄVEN fast dom lever ihop med pappan till barnet.
På forumet jag är med i skrivs det alldeles för ofta om hur lite deras män gör.
Kvinnan är gravid men tar fortfarande hand om 90% av all hushållsgöra. Detta ihop med hämta barn på dagis och hålla minen uppe. Gud nåde dig kvinna om du gråter. Du måste vara stark!
Jävla skit!
Nä, mamman måste bli mer uppmärksammad.
Res en stor, STOR staty mitt i Stockholm stad. Eller i ALLA städer som en hyllning.
Ett monument till mammor över hela världen!
HURRA FÖR MAMMA!
LÄNGE LEVE MAMMA!
LÄNGE LEVE MAMMA!
Tack mamma för att du bar mig. Tack!
Avbrott pga flytt.
Kommer tyvärr inte kunna skriva något nu på ett tag.
Flytten är nu gjord, men lååångt ifrån klar.
Allt som kan gå fel har gått fel.
Underbart!
Jag kommer inte ha tillgång till Internet på nästan två veckor men efter det så borde jag vara laddad med lyriskt ordsnusk.
Ses snart igen!
Kramar!
P.S: Magen och jag mår bra. Men svettas mängder! D.S.
Flytten är nu gjord, men lååångt ifrån klar.
Allt som kan gå fel har gått fel.
Underbart!
Jag kommer inte ha tillgång till Internet på nästan två veckor men efter det så borde jag vara laddad med lyriskt ordsnusk.
Ses snart igen!
Kramar!
P.S: Magen och jag mår bra. Men svettas mängder! D.S.
