Romanen om...

Dagen började klockan sex imorse.
Gjorde rent blöja.
Gurgla en stund med Daniel som var på väg till jobbet.
Gav Lo mat, satte tillbaka henne i sin säng. Hon brukar vilja latja runt lite i sin säng.
Ni vet... viktiga samtal med mjukdjuren och djupdykning ner i nappflaskan för att kanske kanske få ut de sista dropprna.
Någonstans här somnar jag om. I vanliga fall kanske jag får en halvtimmas extrasömnmen inte idag.
Idag fick jag sova till kvart över nio!
Kvart över nio!?
Lyx!

Sen låg jag och Lo och samtala i min säng en stund.
Pillipill i magen.
Stoppa in mammas finger i munnen och låta högt som ett dreggelmonster.
Sen får hon mat igen.
Nu har klockan blivit gårdagens-Ugly-Betty-repris och jag sätter mig och gottar mig i hon och hans underbara samspel.
Hon och han är givetvis de två assistenterna vars namn jag inte kan utantill.

Sen får jag sms från Jossan som vill luncha.
Härlig idé!
Jag är på.
Efter fikat går vi hem till mig och tittar i gamla fotoalbum.
För er som inte vet så är Jossan en gammal barndoms/ungdomsvän som jag inte umgåts med på flera år.
Nu har jag haft nöjet att ha henne i min närvaro två gånger de senaste tre dagarna.
I fotoalbumets värld hamnade vi och vi studsade helvilt i tiden.
Nittonhundranittiofem tillochmed tvåtusentvå.
Vi har en historia tillsammans.
Det är någotvisst med dom här nykelpersonerna i ens liv.
Dom där man kanske inte alls kommer ha ett aktivt socialt liv ihop med, men som man alltid kommer älska och känna för. Jag har en handfull barndomsvänner som är just så speciella för mig.
Det kan gå tio år sen sist man pratade men när man väl stöter ihop med varandra så plockar man bara upp tråden där den senast gick av. I förrgår hade jag just ett sånt samtal med Kama, min vän sen 20 år tillbaka.
Hon ringde och vi pratade i en halvtimma.
Sen bestämdes att jag ska bo hos henne nu i helgen.
Jag, Lo och Blink åker upp.
Det ska bli uppfriskande.

Idag har varit en härlig dag och jag känner mig ny och fräsh.
Jag fick någonting utav idag.
Tack!