Romanen om...

Jahaja, då har cystan börjat bråka igen.
Var på sjukhus igår efter att ha haft ont i två dygn.
Blev ledd  in i det lilla "för-rummet" dom har på förlossningen.
Fick en kopp, "Kissa i den här."
"Jajjemen" sa jag och gick dubbelvikt in på rummets toalett.
Sen kissade jag.... i toaletten.
Kom inte på mitt misstag förens allt kiss var kissat och jag råkade snegla ned på koppen som så fint stod placerad på badkarets kant.
"JÄVLAR!"
Dumskalledumskalledumskalle!
Tog några andetag och undrade hur i helvete jag skulle förklara det här.
Kände mig jättedum!
Ville gråta. Det gjorde jag nog också?
Jaja.
Jag smög mig ut till barnmorska och Daniel och berättade vad som hänt (eller inte hänt)
Hontog det bra och sa med ljudliga ö:n på sin breda eskilstunska, "Jamen då gör vi det sen!"
Daniel tyckte det var roligt.
Jag skämdes.
Hon tog blodtryck.
"Det kan ju inte vara mycket bättre det här!"
Mitt blodtryck har legat på sammalika jämt.
Duktiga blodtryck.
Sen fick jag ctg-grejemoj på mig.
Allt gjorde ont.
Var tvungen att ligga stilla.
Att ligga stilla är svårt när man vill skruva på sig som en halv mask.
Men jag lyckades.
Daniel hjälpte mig att andas.
"Va duktiga ni är. Med den där andningstekninken kommer ni fixa förlossningen jättebra!"
Då bidde jag glad.

Hursomhelst.
Allt såg toppen ut med bebisen och jag hade inte värkar. Visste jag väl!!
In kom en doktor och en ultraljudsmaskin. (a little machine that goes ping!)
Han hälsade artigt och glatt med skarp tysk brytning.
Han pillade lite och tittade lite.
Tryckte bak på ryggen.
"Thet är inthe njürarnaa i-alla-fal!"
"Åfan!", tänkte jag.

-"Hür lång är dü?"
-"En å sjuttifyra typ"
-"Vad väger dü?"
-"*piiiip*"  (nej, är inte redo att offentliggöra det för er)
-".... dü är für kårrt!"

Åh va jag skrattade!!!
Det var så härligt att han la fram det på det sätt han gjorde. Duktiga doktor som visste att det är en jävligt känslig fråga det här med vikt.
Duktiga tyska doktor!

-"Harr dü allthid varitt så här kårrt?"
-"Ne, jag var väl en å nitti innan graviditeten, men jag har visst krympit."
Då skrattade han.
Vi kom överens om att jag måste växa till mig lite efter jag fött.
Done deal!
Sen togs ultraljudsapparaten fram.
Gegg-gegg på magen och där var den.
Cystan.
Den hade visst vuxit nån liten centimeter till i diameter.
Skit.
Han kunde bara förklara mina smärtor med att det är äggstocken med tillhörande cysta som håller på att vrida sig.
Det får den inte göra!
Han funderade på att gå in och tömma den där och då, men ändrade sig.
Vi skulle avvakta tills det blev snuskigt olidligt istället.
Tack. (?)

Så nu sitter jag här på dag tre med ont ont.
Dock ej olidlig. Bara förbannat irreterande.
Har fått värktabletter i form av stolpiller. Tack för det!
Det blir ännu en dag av att göra ingenting och äta glass.
Glass är iof inte det sämsta.
Men...glass är inte bra om man ska växa på längden.
Skit.

Är nu i v.36.
Lilltjejen kan komma om alltifrån två till sex veckor.
Två veckor om jag fick bestämma!
Ååh va jag längtar efter min lilla tjej.
Ska bli så spännande att se vem hon är.
Vem hon blir.
Lilltjejen.
Och så längtar jag SÅ efter att gå.
Att promenixa.
Jag längtar efter att tappa graviditetsvikt-andthensome och köpa kläder.
Jag har inga kläder.
Känns piss.
Nu har ett par byxor gått sönder också.
Piss.

Ne, plopp-plopp ze baby och sen ska vederbörande gå, gå,. gå!!!

Yaay!